Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Erich Wittenberg: Burckhardt i vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERICH WITTENBERG
BURG K HARDT I VÅR TID
Liksom man kan kalla Maximilian I
medeltidens siste riddare, så kan man säga, att
Burckhardt är den siste store representanten
för den västerländska humanitetstanken. Det
torde inom hela den historiska kulturen finnas
få verk, som i slutenhet och djup kunna
jämföras med hans "Weltgeschichtliche
Betrach-tungen". Vid läsningen av denna skrift
kommer man att tänka på Johannes Müllers,
Leopold von Rankes och Lörd Actons mognaste
verk.
Burckhardts tänkande har rönt stark
påverkan av hans hemland Schweiz, särskilt av
födelsestaden och platsen för hans verksamhet,
Basel. Hans åsikter ha sin rot i fädernestadens
aristokratiska miljö och hans egna borgerligt
trygga förhållanden. Här har han hämtat sin
höga bildning, sin vida horisont, sin känsla av
distans gentemot massan och allt vad till
massan hörer. Han fick förmånen att betrakta det
historiska livet och reflektera över det utan
att ta del i det; att under stilla begrundande
vårda sin individualitet stod för honom som
en livsuppgift. Det ljuder en ton ur sfärernas
musik ur Burckhardts "Weltgeschichtliche
Be-trachtungen", densamma som man kan
förnimma hos Herder och Humboldt.
Grundtanken hos Burckhardt är, att makten
i och för sig är ond. Denna uppfattning har
visserligen kommit till uttryck under hela mänsk-
JAKOB BURCKHARDT: Världshistoriska
betraktelser. Översättning av d:r Alf Ahlberg. Natur och
Kultur 1941. 5:50.
lighetens historia, men det nya hos Burckhardt
är, att han tillämpar den på alla former av
det moderna kulturlivet. Endast från denna
utgångspunkt är det möjligt att förstå
Burckhardt. Makten är enligt hans mening en
dynamisk faktor i den historiska utvecklingen. Till
sin natur är den gränslös och måttlös. Den
upphäver sammanhanget mellan generationerna,
den är allomfattande och erkänner ingenting
över sig; den är sitt eget högsta och yttersta
mått.
På grund av denna uppfattning skiljer
Burckhardt skarpt mellan statshistoria och
kulturhistoria, det vill säga han drar en gräns mellan
maktens värld och andens värld. Burckhardt
förnekar därvid ingalunda, att staten har en
viss begränsad betydelse för den politiska
utvecklingen, men det obetingade primatet
tillkommer enligt hans uppfattning anden, vars
verkningar på det mänskliga skapandets alla
områden han noga analyserar. Alla andliga
värden äga enligt Burckhardt ett inre
sammanhang och bilda historiskt sett ett kontinuum.
Andens verkningar äro oförgängliga.
Religionens, konstens och litteraturens skapelser äro
i Burckhardts ögon obundna av tid och rum,
de höra mänskligheten till. Den tyska
klassicismen bygger sålunda på såväl antiken,
Shakespeare och den franska upplysningen som på
sjuttonhundratalets tyska kulturliv från Leibniz
till Kant. Under det att makten, såsom
Burckhardt säger, kraftfullt framträder utåt, lever
anden ett anspråkslöst, tillbakadraget liv; men
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
