Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skildras, och han tilltror sig att därvid kunna
skilja ut det sanna från det legendariska. De
beryktade dödskallepyramiderna betecknas som
historiska, men annat, som brukar skymta i
berättelserna om Timur — exempelvis
Baja-sids inspärrande i en järnbur — förbigås med
tystnad eller dementeras.
Författarens ömsom torra, ömsom djärvt
patetiska stil skulle kanske ha erbjudit vilken
översättare som helst svårigheter, men nog har
läsaren rätt att begära ett bättre resultat, än
det som herr Gustav Svensson har nått. Den
behandling av vårt språk, som här presenteras,
kan helt enkelt inte godkännas. Vi får läsa
meningar som följande: "Han underkastade
sig och betalade alla skatter den
mohammedanske härskaren kunde utkräva av den icke
mohammedanske erövrade" (sid. 155). "När
Timur efter en kort bön svingade sig upp på
hästen och gav tecken till angrepp störtade sig
turkarna ned på den tröstlösa slätten och läto
en världsdel sjunka ned i sin historias
tröstlöshet" (sid. 150). Det är förolämpande mot
läsaren att tro, att han håller till godo med
dylikt. Översättningen kan karakteriseras som
minst sagt knagglig. Hur den förhåller sig till
originalet kan jag utan tillgång till detta inte
avgöra. Bland mindre oegentligheter bör dock
nämnas, att översättaren mäter distanser i
Timurs rike i mil — ett rent svenskt
längdmått, som absolut inte får förekomma i
översättningar. — Det är synd, att detta
högtstående förlag stundom ska visa en så
påfallande liknöjdhet inför det skick, i vilket dess
översättningar presenterar sig för läsarna.
Ake Thulstrup
Dichtung und Wahrheit
JAN VALTIN: Ur nattens djup. Översättning
av Nils Holmberg. Bonniers 1942.
15:—.
Pseudonymen Jan Valtins tjocka bok om en
tysk kommunists och GPU-mans upplevelser
mellan de båda världskrigen går i
Hitchcockgenre och handlar om upplopp, slagsmål,
revolverstrider, hemliga tryckpressar,
polisförhör, nattliga cykelturer över gränser, båtresor
som fripassagerare, mord vid kajer och vatten-
plums i den tysta natten, opiumsmuggling,
masskonspirationer i fängelser, förföljda bilar,
chiffer och hemliga tecken, bevakade hus,
spionage, kontraspionage, förräderier och
politiska avrättningar. Det vore inte lätt att
sammanställa en omnibusvolym på grundval av de
sista trettio årens thrillerböcker och få den
mera representativ.
Medan man sätter i sig så många rivande
historier undrar man då och då hur mycket av
dem som kan vara sanning. Berättelsens ton
och typ ger inte någon riktigt säker ledning.
Visserligen är en stor del av boken
konventionellt och tunt berättad och vill inte fastna
i minnet: långa bitar som man läser lindar
man direkt upp på det glömdas stora nystan.
Men brister av detta slag kan bero uteslutande
på författartekniska egenheter, och de hindrar
inte att alltsammans kan vara upplevat och kan
ge en i detalj riktig bild av den underjordiska
verksamheten i meilankrigsårens Europa.
En viss ledning får man av de partier som
behandlar nordiska förhållanden; och i dem
är exaktheten inte oklanderlig.
Valtin säger sig vid två tillfällen ha besökt
Sverige å sitt konspiratoriska ämbetes vägnar.
Vid det ena skulle han av Komintern ha fått
i uppdrag att krossa en av det svenska
kommunistpartiet bedriven rörelse, som bildade
dess ekonomiska ryggrad och därigenom gjorde
partiet oberoende av Moskva: "blomstrande
folkrestauranger i alla de större svenska
städerna", ledda av "moderna och välskötta
arbe-tarklubbar". Det enda verklighetsunderlaget
för denna historia är att det tidigare i
Göteborg har funnits ett beryktat kommunistkafé.
\ id det andra sverigebesöket säger sig Valtin
ha haft en ännu viktigare uppgift. Det var på
våren 1933, under den bekanta konflikten
mellan det då nyligen rekonstruerade
Sjöfolksförbundet och kommunisterna. Vid denna
konflikt påstår sig Valtin i det tysta ha spelat en
avgörande roll. "För första gången under min
karriär var jag den verklige diktatorn i en
våldsam massrörelse." Och, skriver han med
en överdrift som den senare skildringen
reviderar, "jag krossade den svenska sjömans- och
eldarunionen som varit en av de bäst
organiserade i Europa".
Anmälaren har förhört sig hos en ledande
fackföreningsman, som själv spelade en aktiv
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
