Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
roll i konflikten. Han menar att Valtins
framställning av händelseförloppet i stort sett är
tämligen korrekt, att namn och beskrivningar
på flera av de agerande stämmer men att
åtskilligt är felaktigt återgivet eller har förlänats
en överdriven betydelse.
Om detaljer i sin egen verksamhet under
konflikten uttrycker sig Valtin också mycket
svävande, och det sannolika är att han
våldsamt överdriver betydelsen av sina insatser. Att
han vid denna tid verkat i Sverige som
kom-internagent och haft till uppgift att underblåsa
bråket verkar emellertid obestridligt.
Mindre anledning har man att fästa sig vid
det Valtin berättar om Norge; det är
alltigenom mycket kufiska saker — alltifrån
påståendet att studentföreningen vid universitetet
i Trondheim (som inte har något universitet)
skulle vara en kommunismens högborg till
skildringen av den norska polisens
utomordentliga flathet och porträttet av den diaboliske
läkaren och kommunistledaren, som i sin klinik
har en utsökt samling glasburkar med foster
i sprit, minnen av aborter som han företagit
på kommunistflickor.
På det historiska förlopp, som utgör
bakgrunden till boken, har Valtin i huvudsak två
synpunkter. Den ena är att de tyska
kommunisterna begick sitt stora misstag när de, på order
från Moskva, före 1933 som sin huvudfiende
bekämpade socialdemokraterna i stället för
nazisterna. Hans andra huvudsynpunkt är, att
Kominterns verksamhet under trettiotalet
alltmer började gå i den imperialistiskt syftande
och våldsamt härsklystna Stalin-klickens anda
i stället för att arbeta för proletär
världsrevolution. Samtidigt skedde en ytterligare
nedbus-ning av de redan tidigare fördomsfria metoder
som agenterna använde. Tidigare hade
kampviljan burits av en sorts idealism och inbördes
hade rått ett bra kamratskap; nu återstod bland
dem som innehade ledande poster endast ett
allas krig mot alla, angiveriet florerade vilt,
och förut högt betrodda kamrater skaffades
behändigt ur världen genom att man
överlämnade dem till Gestapo.
Skildringen av denna utveckling är
detaljerad och åskådlig och verkar avgjort initierad.
Men även åtskilliga av bokens tidigare
episoder har en personlig färgton och en —
inbillar man sig — karakteristisk lukt av
upplevat. Till dem hör bland annat skildringen av
det kommunistiska upprorsförsöket i Hamburg
1923 och berättelserna om en båtresa från
Bremen upp efter norska kusten till Murmansk,
en studietid vid det kommunistiska
universitetet i Leningrad och en utvisning från
England.
Försöker man sålunda dra en slutsats om
verklighetsunderlaget för Valtins bok, skulle
den bli, att författaren utan tvivel varit
verksam som kominternman men att en stor del
av materialet kan bygga på hörsägner och
tidningsstudier, och att han fabulerat eller
brett på tjockt när minnet svikit eller när det
annars har roat honom — i synnerhet när han
framställt sina egna insatser som särskilt
betydande.
Det mest frapperande draget hos Valtins
bok är i övrigt en egendomlig känslokyla. Ett
par gånger talar han i övertygande ordalag om
hur utomordentligt ilsken han som ung kände
sig när partiet hade motgångar, och hans
antipati mot den stalinistiska regimen sådan den
framträtt under och efter moskvaprocesserna
verkar också komma från hjärtat. Men annars
yttrar han sig på ett märkvärdigt oengagerat
sätt både om idéer och människor. Hans
redogörelser för mera normala upplevelser på
känslolivets område verkar huvudsakligen bottna i
ambitionen att fylla läsarens förväntningar.
Detta gäller särskilt skildringen av förhållandet
mellan berättarjaget och hans hustru: de
avgörande scenerna med henne är som
oljetryck — prydligt arrangerade för att uttrycka
ungdomlig förälskelse eller bitter resignation.
Samma sak är det när han talar om åsikter.
En tid sitter han fängslad hos Gestapo,
simulerar omvändelse till nazismen och blir fri.
När han vid ett par korsförhör redogör för
denna andliga utveckling, låter han i läsarens
öron precis lika mycket eller lika lite
övertygande som när han tidigare uppriktigt sökt
redogöra för orsakerna till att han som ung
blev kommunist. Som en på intet sätt medveten
studie i en till det yttre ganska friserad men
i grunden inhuman, åtminstone av humana
synpunkter föga intresserad, människotyp har
Valtins bok troligen sitt största intresse.
Den svenska upplagan är redigerad i
enlighet med den strikta neutralitetens principer:
uteslutna är vissa partier, "som behandlar
författarens upplevelser hos Gestapo och i ett tyskt
koncentrationsläger". Thorsten Jonsson
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
