Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
de breda lagren. Det Tyska riket var enligt
Blomquists uppfattning redan på Bismarcks tid
en diktaturstat; efter Bismarcks avgång har
hans makttanke fortievat i det alltyska
förbundet, som på ett avgörande sätt bestämt den
officiella tyska utrikespolitiken.
Blomquists bok lider av de principiella
brister, som vidlåder hans otillfredsställande
historiska metod. Man kan inte tvinga ett folks
rika, mångskiftande historiska liv under
halvtannat århundrade in i några politiska
trollformlers prokrustesbädd. Man kan inte heller
förstå den utrikespolitik, som förts av en stor
statsman såsom Bismarck utan att ta hänsyn
till dess världshistoriska bakgrund. Man kan
inte heller, såsom det sker hos Blomquist,
skildra ett folks historia enbart genom att
framdraga mer eller mindre trovärdiga
anekdoter och därvid helt negligera det förefintliga
historiska källmaterialet. Blott den som likt
författaren principiellt identifierar Bismarcks
europapolitik med den tyska världspolitiken
under Wilhelm II kan betrakta alltyskarna som
arvtagarna till Bismarcks oförgängliga verk.
Endast den som i likhet med Blomquist
fullständigt förbiser att icke en enda tysk
rikskansler under den wilhelmska eran stått på den
alltyska rörelsens grund och att icke ett enda
av de stora politiska partierna antagit eller ens
gillat det alltyska programmet kan tala om den
alltyska karaktären av Tysklands utrikespolitik
efter 1890. Emellertid är det inte möjligt att
inom ramen av en kort recension gå in på
bokens många sakfel; de anförda exemplen
må vara tillräckliga.
Den motsats i struktur, som föreligger
mellan det Tredje riket å ena sidan och
Weimar-Tyskland (i början av adertonhundratalet),
Bismarcks, Wilhelm II :s och den tyska
republikens Tyskland å den andra sidan, kan man
endast förstå, om man har blicken öppen för
den betydelse, som den tyska idealismen haft
för Tysklands utveckling under
adertonhundratalet. Ignorerar man emellertid detta i likhet
med Blomquist, så saknar man förutsättningar
att inse vilken radikal brytning med Tysklands
hela tidigare utveckling den
nationalsocialistiska revolutionen innebär. Men det är just
detta som det kommer an på.
Dessa betänkliga svagheter till trots har
Blomquists bok såtillvida några väsentliga
förtjänster som den med rätta riktar upp-
märksamheten på ofta förbisedda
maktströmningar under det sista århundradet. Skriftens
grundfel ligger emellertid däri att den dels
tillmäter dessa riktningar en vida större betydelse
än de i verkligheten ägde, dels däri, att den
helt underskattar idealismens hjältemodiga,
skickelsedigra och synnerligen tragiska kamp
mot makttanken. Men idealismens renässans på
grundval av en verklighetstrogen
livsinställning är i dag mera än någonsin det som en
under makttankens tyranni lidande
mänsklighet hoppas på. Därför tillkommer det vår hårt
prövade tid att väcka till nytt liv de skatter,
idealismens tankevärld innesluter.
Erich Wittenberg
Vägen till statsförgudning
ÅKE W. ESSÉN: Från Gudsstat till Av
gudastat. Natur och Kultur 1941.
6:—.
Första sidorna i boken — under rubriken
"Definitioner" — väcker undran och
besvikelse. Historikern lektor Essén pressar samman
mänsklighetens förhistoriska århundratusenden
av samhällsutveckling till ungefär en trycksida,
där vi får veta bland annat att plikten att dö
för fosterlandet beror på elementära
urmänsk-liga instinkter: "Varje stridsduglig man offrade
utan tvekan i farans stund sitt liv för gruppen,
ty han visste, att för ungarnas framtid var
gruppens fortbestånd viktigare än hans eget liv.
Det är ljuvt att dö för fosterlandet, ty alltjämt
lever den känslan kvar, att plikterna mot våra
landsmän måste gå före alla familjehänsyn.
Så betydelsefull kan instinkten vara i
människans liv." Vad skulle exempelvis professor
MacDougall sagt om detta umgänge med
instinktbegreppet? Om det svårfångade
begreppet nationalitet får vi veta, att "därmed
mena vi kort och gott en grupp människor
med kollektiv livsvilja". Oavsett att i långliga
tider släkten eller rentav familjen skulle passa
in i den definitionen, måste man fråga sig, om
det är lyckligt att mura in det lösa,
kvasi-mytologiska ordet "livsvilja" som
begreppshörnsten?
Snart finner man emellertid, att författaren
med strategisk list koncentrerat samtliga tack-
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
