Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
samma angreppspunkter till själva ingressen,
för att få fienden att omedelbart skjuta bort
sitt krut på relativa oväsentligbeter.
Fortsättningen ger, kapitel efter kapitel, ett av de
klaraste, sakligaste och kvickaste bland de
många högklassiga bidragen till analysen av
västerlandets övergång från kristendom till
statsdemonism. Essens bok skiljer sig från och
kompletterar de övriga, mer idékritiska och
filosofiska arbeten, genom sitt fasta historiska
grepp på ämnet. I kronologisk följd, och dock
med principhuvudlinjerna klara, ger den
västerlandets maktpolitiska och socialteoretiska
utveckling, disponerat efter ledtemat: vilket var
det statsbildande elementet, och hur gestaltade
sig förhållandet mellan individ och ståt, från
medeltid till 1940-tal?
Medeltiden saknade egentlig nationalkänsla
— av den art som den judiska och romerska
historien ger exempel på. Vad som finns är på
sin höjd en viss lokalpatriotism — i övrigt är
den kristna universalitetstanken sällsamt nära
genomförd. Men medeltidens enhetsverk
störtade, som en gång Babels torn. Med samma
språkförbistring — när Dante och Chaucer
lärde italienare och engelsmän att skriva på
modersmålet, började universalspråket latinet
blekna och nationalmedvetandena vakna.
Separatkänsla, statspatriotism, samlad kring
makthungriga monarker i deras strid mot den
makthungriga kyrkans totalitetsanspråk — det är
"furstepatriotismen", hastigt växande till sj
älv-härskargodtycke och dynastisk imperialism.
Men ... "Det har skrivits så mycket om
1500-och 1600-talens krönta despoter och deras
ogärningar, att vi medlidsamt brukar tala om
de arma människor, som voro utsatta för sj
älv-härskargodtycket för tre hundra år sedan.
Hellre borde vi ömka oss själva, ty först i vår
tid har staten blivit en allsmäktig och hård
despot. I krigstid måste varje vapenför man
på regeringens bud gå ut och möta krigets alla
fasor. Men Ludvig XIV skulle aldrig ha vågat
drömma om något liknande. När Frankrike
i spanska tronföljdskriget kämpade på liv och
död mot en övermäktig fiende, var det nästan
omöjligt för den enväldige kungen att få nya
soldater. Hans värvningsagenter drogo
tomhänta land och rike omkring. Bönderna
förklarade helt enkelt att de voro utledsna på de
evinnerliga krigen. De nekade att strida för sin
konung på slagfälten ute i Europa och före-
drogo i stället att arbeta för hustru och barn
på åkerfälten hemma i Frankrike. — Faktiskt
tog staten fordomdags en hänsyn till individen,
som verkar ofattbar för en människa i
tjugonde århundradet."
Huvudtemat i boken är den egentliga
nationalismens — nationalstatspatriotismens —
uppkomst, som en protestreaktion mot enväldig
furstemakt och legokrig. Den nya tidens
humanitetsideal gav samhällsfilosoferna
tanken: låt folket, nationen, bilda staten — så
skall krig bli omöjliga och meningslösa, så
skall freden och friheten förverkligas åt alla!
Det är skildringen av den tragiska utvecklingen
Von Humanität
Durch Nationalität
Zu Bestialität.
Nationalismen löpte hastigt vägen från
frihetskamp till förtryck. Det frihetsglödande
revolutionära Frankrike blev snart Napoleons
kontinentalförslavande imperialism — och i
frihetsreaktion häremot föddes den tyska
nationalkänslan. Som nu ...
Allt detta är välkänt. Men samspelet av den
idéhistoriska och maktpolitiska utvecklingen
under de tre århundradena fram till nuet är
givet med en kunskapsrikedom och
principklarhet som också för de allra flesta tämligen
väl initierade läsarna torde ge mycket nytt och
fängslande. Gunnar Beskow
Danmark under hakkorset
NIELS EBBESEN: Danmarks öde efter 9 april.
Natur och Kultur 1942.
6:—.
Om förhållandena i Norge torde svensk
allmänhet för närvarande vara ganska väl
informerad. Beträffande Danmark ligger
förhållandena annorlunda till. Den järnridå som fälldes
över Sundet den 9 april 1940 har varit svår
att genomtränga. I regel vet vi väl inte mer
om Danmark än att livsmedelssituationen där
är bättre än i Sverige, att den nationella
fronten med kung Christian som central gestalt är
obruten och att danskarna vägrat att uppge
hoppet om att åter bli ett fritt folk. Den
bok om Danmark under ockupationen som
en dansk tidningsman utgett under pseudo-
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
