Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Arnold Ljungdal: Nattvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTVANDRING
2
Vi är alla döda på permission.
Och medan tornuret mäter ut
de tolv ofärdsvarslande slagen
avmätt som apotekaren sin drog
skall vi samlas till sist
i vestibulens skymning
och kyssa värdinnan på hand:
tassande midnattsskuggor
som drivits samman för en stund
i ångest inför inställelsen —
inför morgonen som skall komma
och lösa vårt overkliga skenliv
i glömska, i sömn.
3
Du,
mina neiver är i olag i kväll, min hand
fumlande med den uppfällda rockkragen darrar.
Jag kan inte få eld på tändstickan — se.
Så räck mig din arm och låt oss gå vidare.
Låt oss för guds skull gå vidare, vi kan
inte bli stående här, utan mål, på trottoaren
bland yrvakna minnen som stirrar på oss
likt stumma vittnen ur grändernas tystnad:
döda hus, döda människor, döda tankar.
(Hela denna förbannade stad är full av döda!)
Och medan vi tvekar så i det förflutnas skugga,
i Duinos slottssalar, vid Embankments stränder,
skall vi lyssna till ekot av steg mot asfalten,
snabba, otåliga, fulla av ungdomens oro,
eller trötta, förtvivlade, med ungdomens heta förtvivlan:
steg ur det svunna, steg som var våra en gång
innan de förklingade en morgon längs folktomma gator
medan lyktorna brann i frusen tystnad
mellan skumma fasader, sent, i vår ungdoms stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
