Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Arnold Ljungdal: Nattvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNOLD LJUNGDAL
4
Detta är platsen — minns du:
Vi hade vandrat hela natten
i det kalla, silande duggregnet
ältande alla hatfulla ord inom oss,
och i ett ensamt gathörn —
under en lyktas spökvita ljusglob —
hejdade du till slut dina steg.
Över dina förgråtna ögon
drog hattbrättets skugga ett djupt tuschstreck
medan du huttrande sträckte fram
handen till farväl
och sade med trött röst:
Vad tjänar det till längre.
Du vill ju inte förstå.
Likgiltigt tog jag din hand.
Jag visste jag borde tala.
Visste: ett ord
och allt var som förr igen.
Men min känsla låg stum och stelfrusen
som en död fågel inne i bröstet.
Och tigande, arm, betryckt —
utan rörelse, utan vilja —
såg jag hur du med en återhållen snyftning
vände dig om och försvann
ut i den glanslösa morgonen.
5
Men jag går i penséer. Förlåt mig.
Det är platsens och minnenas fel.
Kan du tänka dig, nyss därborta i hörnet,
medan jag gick som nu, tigande vid din sida,
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
