Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Artur Lundkvist: Böcker från väster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FRÅN VÄSTER
en lättsinnig dotter som blir fast för en
oduglig karl. Faulkners skildring har dock
knappast något spår av idealisering och social
avsikt; hans känsla för dessa människor är
oöverlagd och genuin.
Taylors är sharecroppers på en
bomullsplan-tage, minst lika fattiga och barnrika som några
svenska statare. Likt många andra lockas de
av ryktena om det lönande nödhjälpsarbetet
i staden och heger sig dit, tränger ihop sig i ett
hus tillsammans med en hop andra barnrika
familjer och börjar förväntansfullt leva
stadsliv. Men nödhjälpsarbetet är nyckfullt,
begagnade bilar och radioapparater på
avbetalning lockar dem mer än utgifter för hyra och
vatten, det blir smuts och stank och sjukdom
i huset, myndigheterna ingriper och de flyttar
gång på gång. Dottern föder sitt barn på en
filt mitt i den taylorska familjeträngseln,
krymplingen som höll på att bli konstnär
förkyler sig på tamburgolvet och dör. Den
aborterade förstlingssonen, idioten, med sina långa
förtorkade lemmar, oläkliga sår och
oartikulerade läten avlider också, men får av
oföretagsamhet ligga kvar i kistan under sängen i
veckotal. Och kring gatorna sitter de arbetslösa
männen nedhukade i sina urblekta, lappade
overalls och spottar i dammet.
Det är hopplösa, hjälplösa människor,
god-hjärtade och förnöjsamma, fastklamrade vid
ett formlöst men outrotligt hopp, en tro på
orimliga möjligheter. De håller sig med en viss
teoretisk moral och stolthet, vägrar att ta emot
något för intet, men lånar gärna med avsikt
att återbetala och låter denna avsikt genast
uppslukas av glömskan. Olika till sin skapnad
är de ändå alla lika i sin bortkommenhet och
vaghet, missförstående och missförstådda
beständigt, ovälkomna i denna främmande
omgivning men själva utan hätskhet. De drar
olycka över sig själva med ivriga händer,
tragiska i sin ovetenhet; och den värsta
tragedien är att de är ovetande om den tragedi de
utgör. Dessa människor är författaren
förtrogen med och han skildrar dem flytande,
burleskt och robust, medkännande och sakligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
