- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
458

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Teater och film

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TEATER OCH FILM

Hellas av August Strindberg. Svenska
Dramatikers Studio.

Från Dramatikerstudions
strindbergsföreställning gick man ganska betänksam. Här
var en myckenhet allvarligt och ambitiöst
arbete nedlagd: av regissören, Börje Mellvig,
av ett tjog skådespelare, av dekoratören, Gösta
Gisiko, och av två kompositörer, Hilding
Rosenberg och K. B. Blomdahl, som arbetat
vidare på Rosenbergs skisser. Allt detta knog
var praktiskt taget bortkastat, ty kan man tala
om att någonting bara har litteraturhistoriskt
intresse, så är det denna stillösa
strindbergspjäs. Den skrevs 1903; Strindberg hade då
tänkt skildra hela världshistorien i en stor
dramatisk cykel men kom av sig efter den
tredje pjäsen. "Hellas" är den andra, en tunn
skolbok med gubbar ritade i marginalen.

Några av gubbarna är ganska lustiga:
Sokrates som är en sådan överdängare, inte
i att tysta ner sin hustru Xantippa, för det
är omöjligt, men i att bräcka henne med
livsvisdom och formuleringskonst; och Alkibiades,
den morske Akilles upp i dagen, skrytsam och
karaktärslös, slängd vältalare och oöverträffad
fruntimmerskarl; den flinande Aristofanes och
persern Tissafernes som tunnskäggig och
österländsk predikar Zoroaster; den grälsjuka
Xantippa och den underklassige garvaren
Kleon. Men själva skolboken är schematisk,
vårdslöst kompilerad och grund. Strindberg
har uppenbarligen själv varit ganska trött på
det hela, och ibland låter han det gå över
i spex; i dessa scener höjer sig pjäsen över
sin genomsnittliga nivå. Att Dramatikerstudion
skulle ägna så stora krafter åt att fira
trettioårsdagen av Strindbergs död var onödigt, och
att den skulle göra det genom att presentera
detta erkänt klena drama var omdömeslöst.

Men det var ändå inte svårt att i denna
föreställning se den allvarliga och fina
teaterambition, som ligger över studions hela
verksamhet. Ställer man rimliga anspråk var pjäsen

välspelad. Bäst var nog Börje Mellvig som
Tissafernes och Olle Hilding som den gamle
kloke judiske skomakaren Kartafilos. Olle
Florin satt och muttrade trivsamt som
Sokrates, Stina Ståhle var en kraftig, rödhårig och
lagom grov Xantippa och Anders Ek som
Kleon hade kvällens bästa fysionomi och
sämsta diktion.

Scenbilderna minns man bra: det var enkla
arrangemang, som stämde väl överens med
pjäsens karaktär av utkast; men de hade
dessutom en solstark, blå klarhet, som var vacker,
och som det inte fanns någon motsvarighet
till i pjäsen. Thorsten Jonsson

Sista utvägen av Bo Willners.
Under snöfallet av Karl Ragnar Gierow.

Applåderna av Karl Ragnar Gierow.

Svenska Dramatikers Studio.

Dramatikerstudions sista föreställning för
spelåret blev en av dess mera lyckade. Den
visade bl. a. hur givande och underhållande
program som kunna sammanställas av
enaktare. Liksom novellsamlingen i förhållande
till romanen är orättvist tillbakasatt av
publiken har enaktaren alltför litet gehör. Genren
skulle väl ha dött ut om inte radion öppnat
sin vida famn för den; de tre enaktare som
studion uppförde på Borgarskolans seen hade
sålunda ursprungligen skrivits för radio.

Bo Willners "Sista utvägen" präglas inte
av radiospelets speciella teknik. Den är
traditionellt byggd, traditionellt tänkt. Det bästa
man kan säga om denna enaktare är att den
är primitivt underhållande som en habil
veckotidningsnovell. Man vill se hur det slutar trots
att man snart inser att här är det fråga om
ganska verklighetsfrämmande psykologiska
konstruktioner. Dramatisk är pjäsen så att det
förslår. Författaren utgår från ett
egendomligt sammanträffande: en läkare får som
patient en svårhanterlig yngling, som ledsagas
av sin moder. Det visar sig nu att patienten

458

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free