Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
formigheten. På sätt och vis kan man
betrakta denna bok som ett slags reseskildring,
blott att den i fråga om metod och inlevelse
är så vida skild från det i genren gängse.
Huvudparten av berättelsen utgöres nämligen av
en skildring av den lille pojkens långa färd
under kosackeskort till det buddistiska
klostret i Manschuriet. Där tar en ny fas av denna
sällsamma barndom vid; och där sätter
författaren — tills vidare, får man hoppas —
punkt.
Det går inte att referera "innehållet" i en
bok av denna art. Det vore i stället frestande
att citera några av dess naturskildrande
partier: de äro ofta prosapoem av lyster och
doft. Till den njutning som språket i denna
barndomsskildring bereder, sällar sig den
ögonfägnad som författarens illustrationer
erbjuda; ser man närmare på dessa känsligt
dragna tuschteckningar slår en deras inre
överensstämmelse med bildspråket i denna
bok: samma förmåga att på ett fint och
avstämt sätt meddela intrycket av exotisk
atmosfär yttrar sig, vare sig författaren begagnar
ritstiftet eller poetens penna.
Johannes Edfelt
I gasbelysning
MICHAEL SADLEIR: Fanny i gasljus.
Översättning av Gösta Olzon. Bonniers
1942. 12:—.
I Uppsala kunde man nyligen beskåda en
exposé av föremål från adertonhundratalet.
Intressant sammanställda gav de en fläkt av
förgången vardag. Interiörerna med stoppade
förmaksmöbler och färgrika korsstyngsmattor,
med amplar, sybord och lekfulla prydnadsting,
med kvinnodräkter i den ljuva och den
pompösa stilen satte den kulturhistoriska fantasien
på språng, om man hade någon. Liknande
upplevelser skänker Michael Sadleirs
sederoman från den högre mormorsålderns
London, "Fanny i gasljus". Det är emellertid inte
den respektabla ytan som här trollas fram utan
en sällsamt pittoresk halvvärlds nöjestempel
och nattlokaler, där romantik blommar
avsides och brutala öden utspelas i gaslyktornas
flackande sken. Just belysningen i romanen är
mycket illusorisk: de distinkta porträtten av
nöjesprästinnor samt herrar och damer av
ädel vandel är alla svepta i ett sken som är
mer mystiskt än det kallt avslöjande elektriska.
Författarens kunskaper i fråga om miljön är
något ganska förvånande. Han kan konsten att
skapa en värld åt sina gestalter. Efter slutad
läsning dyker man upp som ur en underjord,
ett förgånget, där den brokiga sinnevärldens
uttryck likaväl som sederna och känslofärgen
är stämda i en speciell tonart. "Fanny i
gasljus" är med andra ord inte någon banal
skapelse. Dess egenart ligger inte bara i den
skickligt fångade tidsatmosfären och den
originella miljön utan framför allt i det högst
individuella, vemodigt förälskade porträttet av
romanens hjältinna.
En författare-förläggare med näsa för det
särpräglade träffar i en fransk landsortsstad
en förtjusande gammal dam, Fanny Hooper,
som berättar sina minnen för honom; hon är
nämligen en person med erfarenheter, om ock
föga bokligt bildad. Han erhåller hennes
tillstånd att göra en bok av det berättade, och
boken komponeras i två partier, varav det
första är lagt i Fannys egen mun och det andra
berättas av hennes cher arni. Genom detta
lyckliga grepp vinner författaren en saklig och
sober inställning till sitt tvetydiga stoff. Man
har genomgående ett intryck av att läsa
verkliga memoarer omkring en intressant person,
och den kvicka Fannys oförvillade blick och
franka naturlighet ger framställningen fräschör.
På grund av en "morganatisk" förbindelse,
mycket tidstypisk, har Fanny utan egen
för-skyllan hamnat som fosterdotter hos en
restauranginnehavare, vars verksamhet har en
respektabel sida och en kriminellt anstruken.
Skildringen av denna barndomsmiljö hör till
det färgrikaste i boken. Senare hamnar hon
som huså i ett högaristokratiskt hem, håller
sig en tid dold på en sjömanskrog och blir
så småningom sekreterare åt en karaktärsfull
dam som innehar ett "amusabelt" hus med
charmanta unga damer. Romanens senare, och
blekare, hälft berättar om Fannys korta men
livsavgörande kärlekshistoria.
"Fanny i gasljus" har en viss rörlighet och
känslans högspänning som gör att scenerna
aldrig verkar överbelastade med
kulturhistoriskt stoff. Fannys klarögda lilla person minns
man bäst, men författaren ritar också många
tydliga porträtt av komplicerade individer
469
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
