Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
(bra översatt) betraktas världen med en jagad
människas ögon. Hjältinnan i boken, en
engelsk överklassdam på Jamaica, pressas av
polisen såsom misstänkt för mordet på sitt
försupna råskinn till man och blir till på köpet
själv utsatt för mordförsök. Hennes ångest
och ovisshet i detta dilemma är återgivna med
psykologisk finess och litterärt tränad hand.
Bokens tonfall präglas dessutom av en viss
melankolisk ödestyngd, som ger den
psykologiska situationen mycket suggestiva
stämningskulisser. En skickligt vävd intrig bidrar
till det goda helhetsintrycket.
Inte heller Wills Crofts har låtit sina
cirklar rubbas av kriget. Överinspektör French
får i "Fångad i nätet" (bra översatt) spela
rollen av räddande ängel åt en kollega åt
Crofts, som misstänkts för att — i
verkligheten — ha bragt en ockrare om livet. Genom
outtröttliga utfrågningar och en avgörande
snilleblixt löser French på vanligt sätt
problemet och räddar den häktade
detektivförfattaren åt den husliga härdens lycka. Som
i alla Crofts’ böcker rör man sig även här
bland medelklassfolk, och medelklassmoral
motiverar brotten, som man begår för att
rädda det yttre skenet (i samverkan med
ekonomiska orsaker). Den moraliserande
syftningen har blivit allt tydligare i Crofts’
böcker, och inget ont i det; den är åtminstone
att föredra före den fullständiga immoralism,
som en del amerikanska detektivförfattare
frossar i, närmast med Hemingway och Faulkner
som förebilder, utan att betänka varningen i
ordspråket: quod licet lovi, non licet bovi.
Ett ruskigt exempel på detta slags
detektivroman erbjuder "Vad som göms i snö ..." av
Quentin Patrick (bra översatt). Den
oinskränkta egoismen är enda handlingsnormen
för de sällskap, dit man försätts i boken,
och de ruskigheter, som skildras där, har
tänkts ut av en otäckt morbid fantasi.
Eftersom det degenererade och fördärvade utgör
själva grunddraget hos bokens
normalkaraktärer, är det föga underligt, att brotten — helt
naturligt, med tanke på deras ruskighet —
visar sig ha begåtts av två sinnessjuka. I en
anständig detektivroman skall den kalla
beräkningen ligga bakom ett brott, inte den hemska
lusten att plåga. En detektivroman, som bryter
mot både detektivepikens regler och vanlig
god smak, är obehövlig.
En kallhamrad inställning till nästan möter
också i Erle Stanley Gardners "Mysteriet
med kleptomanens sko" (bra översatt), men
den sekunderas av en välgörande galghumor,
odlad av advokaten Perry Mason, hans
snabb-tänkta och välskapade privatsekreterare Della
Street och deras allierade, privatdetektiven
Paul Drake. Även kleptomanen själv, en
man-haftig dam med hjärtat på rätta stället, är en
god karaktärsstudie i humorns tecken. Någon
förströelseläsning, som ögat lättjefullt kan
halka över i halvslummer och själen likväl
skumma grädden av, är knappast Gardners
böcker. De vänder sig till en publik, som älskar
halsbrytande slutledningskonst och söker
avspänning genom koncentration. Gardner har
själv varit advokat, och slutet på hans böcker
består alltid av en knivkastning inför rätta,
där Perry Mason tar hem segern genom ett
psykologiskt välskött vittnesförhör och en
skarpsinnig bevisföring, som kunde ha hedrat
en uppsalalogiker. I "Mysteriet med
kleptomanens sko" gäller slutledningen ett par
revolverkulors samhörighet med olika revolvrar.
Den genomförs som ett konststycke, värdigt
en Phalén eller en Hägerström.
Inte fullt så skarpslipad i logiken och även
trögare i umgänget med vittnen på korrekt
svenskt maner är Yngve Hedvall i
"Khedi-vens gåva", men det är inte att undra över:
i hans bok sköter amatörer spaningsarbetet.
Emellertid möter här en ovanligt välspunnen
intrig för att vara i en svensk detektivroman;
det hör ju inte till vanan, att man här
i landet tänker ut sina brott som ett slags
sinnrika arabesker i blodrött. Både logiskt och
psykologiskt vilar förbrytelserna i "Khedivens
gåva" på vederhäftig grund. De mord, som
begås, är följdföreteelser i samband med en
finurligt uttänkt bedrägeri- och stöldkomplott
inom försäkringsbranschen. Det hela är
välgjort, om också inte elegant.
En annan svensk detektivroman, som
kommit ut i vår, är "Fallet Finlay" av Stina
Stål-felt. Den är ambitiöst skriven och håller sig
på ett såväl psykologiskt som kompositoriskt
ganska ’högt plan. Man kan kalla boken för
en studie i abnormpsykologi. Ledtrådarna
till lösningen av kriminalgåtan återgå på ett
manodepressivt själsliv, kartlagt med omsorg
och sakkunnighet. Möjligen skulle man kunna
-474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
