Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
invända, att författarinnan inte tillräckligt
nyanserar utan för den pedagogiska
åskådlighetens skull schematiserar de olika faserna i
sjukdomen. På grund av det
skomakarrealis-tiska skildringssättet blir också de
beklämmande förhållanden, som dras fram, emellanåt
ganska prövande. I egenskap av hybrid mellan
roman och avhandling är boken unik i
Sverige, men sannolikt har detektivromanen inget
att hämta på denna utvecklingslinje. Det vore
att lämna det logiska betraktelsesättet för det
psykologiska, som enligt Hjalmar Bergman lär
oss, att man "av varje människa när som helst
kan vänta vad som helst". Sådant hör icke
hemma i detektivromanerna, dessa den kalla
beräkningens drivbänkar.
Även i Gustaf MunthEs "Den mörke
Lei-jonfeldt" kretsar handlingen kring en
psykopat, men här spelar inte vederbörandes
trasiga själsliv första fiolen. I överensstämmelse
med detektivromanens klassiska traditioner
tilldrar sig utredningen av brottet och
spaningen efter den skyldige huvudintresset.
Först som sist må framhållas, att boken är
årets bästa svenska detektivroman, och fråga
är, om det överhuvudtaget har skrivits någon
bättre på vårt språk. Den kan gott hävda sig
i internationell konkurrens. Kompositionen
är sinnrik och likväl trovärdig (genom att
låta upplösningen komma i två etapper,
varvid den andra ställer den första på huvudet,
lyckas författaren in i det sista lura läsaren,
vilket härmed tacksamt noteras), personerna
är klart och konkret tecknade och den litterära
framställningen i övrigt ledig, kultiverad och
säker. Visserligen är det lätt att bena ut
romanens litterära genesis: tant Malla t. ex. är en
gumma med själsförvanter i framför allt Erie
Stanley Gardners romaner, det sätt, varpå
mordet av polisen antas ha blivit begånget,
för tanken till van Dines "The Greene Murder
Case", det slutliga stillsamma avslöjandet av
den skyldige har sin klassiska motsvarighet i
•jBentley’s "Trent’s Last Case" o. s. v. Men
detta internationella stoff är så skickligt
utnyttjat, så elegant naturaliserat, att den
grånade detektivhabituén aktningsfullt böjer sitt
huvud. I övrigt kan framhållas, att
herrgårdsatmosfären är lyckligt träffad, att
Leijon-feldtarnas släktkrönika är berättad con amore
och att det historiska stoffet behandlats på ett
sätt, som förråder fackmannen.
I "Mord i högadeln" (bra översatt)
försätter oss även Ngaio Marsh till aristokratmiljö,
först på tjugutalets Nya Zeeland och därefter
i England 1939. Sympatiskt dåraktiga,
ekonomiskt oefterrättliga som Micawbers i
"David Copperfield" betvingar lörd Lamprey och
hans familj allt och alla med sin charm,
samtidigt som de utvecklar ett lyckligt familjeliv,
som inga olyckor eller stormar kan fördärva.
Det mord, som Lampreys är inblandade i, visas
på omslagsbilden, där en karl sitter i en hiss
med ett plommonstop på huvudet och en
steknål genom ena ögat. Det är lörd Wutherwood,
som familjen skall få ärva. Hans hustru, en
mycket obehaglig ungerska, sysslar med
"svartkonst", huvudsakligen för att mordgåtan
skall bli ännu mera mystisk, men den löses
slutligen på förnuftigt sätt, och man är glad
över att Lampreys, som på grund av
arvsskatterna genom arvet blivit fattigare än
någonsin, skall få fortsätta sin älskvärda
wodehouse-existens.
P. G. Wodehouse, ja visst! Denne
situationskomikens oförtröttlige voltigör har även
själv etablerat ett litterärt kriminalfall, på
svenska skildrat under titeln "Ferm expedition"
(kongenialt översatt). Här ramlar man i den
hämningsfrie unge reklamtecknaren Joss
Weatherbys sällskap huvudstupa ned i ett
millionärernas lekparadis östan för sol och västan
för måne, fjärran från krig, skatter, sjukdomar
och bekymmer. Det brott, som handlingen
ystert flaxar kring, är stölden av ett
damporträtt, en gång målat av unge Weatherby och
nu åstundat av hans principal, skinkkungen
B. Duff, för reklamändamål. Boken låg just
färdig, när författaren, som vistades hos
vänner i Nordfrankrike, togs i förvar av tyska
offensivtrupper sommaren 1940. Skedde
därmed det symboliska likviderandet av den glada
sorglösheten i Europa? Nils Bohman
Svenskt för utlandet
12 Schwedische Erzähler von heute. Ausgewählt
und eingeleitet von Prof. OLLE
HOLMBERG. Bermann-Fischer Verlag.
Stockholm 1942.
Tiden är inte just ägnad för
litteraturexport, och föreliggande samling till tyska
-475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
