Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ligt bornerade lilla klassamhälle, i vilket han
— som den lidelsefulle moralist han var —
tog upp striden. En antydan även om dessa
sociala förhållanden hade gjort Linders
förträffliga Strindbergsstudie ännu bättre.
Nils Beyer
Jean Calvin och kampen
för trosfrihet
STEFAN ZWEIG: Våld och räu. Castellio
contra Calvin. Översättning från
författarens manuskript av Hugo
Hultenberg. Skoglunds 1942.
9: 50.
En liten tidningsnotis meddelade för några
månader sen Stefan Zweigs död för egen hand
i Rio de Janeiro. Den landsflyktige österrikiske
historikern och romanförfattaren hade, enligt
vad man trodde, vunnit ett andra fädernesland
i Brasilien, vilket han också nyligen varmt
hyllade i ett även till svenska översatt verk.
I verkligheten orkade han dock inte vid sin
höga ålder börja ett nytt liv. Det är Zweig
själv som i ett efterlämnat brev gör denna
försäkran. Sextioettåringens alstringskraft visade
likväl inga tecken till avtagande, och hans
bortgång måste därför djupt beklagas.
Skoglunds förlag hugfäster den bortgångnes
minne på ett förnämt sätt genom att ge oss en
svensk upplaga av författarens för några år
sen utgivna arbete om den franske humanisten
Castellios konflikt med reformatorn Jean
Calvin. Boken är skriven under landsflyktens år
och behandlar ett ämne, som för Zweig
liksom för hundratusentals andra offer för
tyranniet har fått en fruktansvärd aktualitet.
Sebastian Castellio var en fransk lärd, som en
tid vistades i det av Calvin med järnhand
styrda Genève men som drevs därifrån av den
calvinska "gudsstatens" egenmäktige herre och
slog sig ner i Basel som universitetslärare.
Calvins fortsatta brutala undertryckande av
alla andra meningar än hans egen och framför
allt hans vedervärdiga avlivande av spanjoren
Servet, som hade vågat förneka treenigheten,
föranledde den annars fridsamme Castellio att
debutera som polemisk skriftställare och med
yttersta skärpa vända sig mot Calvins
diktators-mässiga och intoleranta uppträdande.
Det är ett vackert monument Zweig har rest
över Castellio genom att göra en större
allmänhet underrättad om denna annars endast av
fackmännen kända konflikt. Den fint skolade
Basel-humanistens drag blir i denna skildring
fullt levande för oss, och man vill önska att
Zweigs skildring av hans liv och verk når ut
till ett stort antal läsare.
Hugo Hultenbergs eleganta översättning
förråder inte, att det inte är originalet vi har
framför oss — utom på ett par ställen, där det
tyska substantivet "Geistlicher" återges inte
med "präst", vilket hade varit det rätta, utan
med "andlig". Man undrar också vilket
avstånd översättaren avser, när han begagnar
uttrycket "knappt en mil utanför Genèves
portar". Termen "mil" kan inte begagnas i
översättningstexter utan att vålla oklarhet eller
missförstånd. Åke Thulstrcp
Kierkegaardspsykologi
JOHN BJÖRKHEM: Sören Kierkegaard i
psykologisk belysning. Nybloms
förlag. 4: —.
Fallet Kierkegaard har länge intresserat
psykiatrikerna. För omkring tio år sedan
väckte dansken Hjalmar Helweg stort
uppseende med sin överraskande hypotes, att
Kierkegaard lidit av en manodepressiv psykos.
I allmänhet har man funnit det sannolikare, att
Kierkegaard tillhörde den motsatta
karaktärstypen, som finner sin patologiska fulländning
i schizofrenien.
Den unge svenske teologen och psykologen
John Björkhem har i föreliggande skrift anfört
vägande skäl för den senare åsikten.
Kierkegaard måste anses tillhöra den schizotyma
typen, som karakteriseras av en utpräglad
reservation mot omgivningen och av en stark
tendens till ensidigheter och överdrifter i sitt
ställningstagande. I anslutning till Kretschmer
diskuteras frågan om Kierkegaards
kroppsbyggnad som korrelat till den psykologiska
typen.
Paradoxens mästare har drabbats av ödet
att, samtidigt som han inspirerat den
dialektiska teologien i dess strävan att helt frigöra
sig från alla psykologiska betraktelsesätt, själv
komma att betraktas huvudsakligen som ett
-479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
