Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
psykiatriskt fall. Björkhem har nog stor
teologisk och humanistisk bildning för att ej göra
sig skyldig till ett slikt övergrepp. I allmänhet
har vi nog inte så lätt att skilja mellan idé och
personlighet; det bisarra hos en person blir
ofta en anledning att underkänna hans idéer,
särskilt om dessa äro så uppfordrande som
Kierkegaards. Björkhem inrangerar
Kierkegaard bland de genier som "föröda livet för
människorna i sin omgivning, men under detta
göra de en idé levande, som stimulerar och
berikar under årtionden och århundraden".
Ivar Alm
Lärda detektivhistorier
BROR OLSSON: Fynd vid vägen under
litterära strövtåg. A.-B. Allhem 1941.
4:—.
"En detektivhistoria om böcker" är den
betecknande rubriken på en av de
intressantaste essayerna i förste bibliotekarien filosofie
doktor Bror Olssons ovan angivna bok. Den
är på sitt sätt betecknande även för de övriga
essayerna i samlingen. Ty med all hänsyn till
författarens stora lärdom och intresse för så
skilda saker som teologi, filologi, historia och
skönlitteratur är han dock först och sist den
mångkunnige bibliofilen, med ett spårsinne
och en slagruta för det ovanliga och
värdefulla, som ger hans författarskap dess speciella
färg.
Innehållet i denna i bästa mening exklusiva
essaysamling, en lärd småkonst med numera
få utövare i vårt land, grupperar sig i stort
sett kring tre materier: vad författaren själv
i ett förord kallar folkreligiositetens "frodiga
litterära undervegetation", några
författar-analyser med Esaias Tegnér som centralfigur
och slutligen ett par rent bibliofila uppsatser.
Nästan som ett appendix kommer till sist ett
kapitel, "Ur språklådan", innehållande tre
små bidrag till tolkningen av kända talesätt,
"språkets nötta mynt", som Fredrik Böök
träffande kallat dem. Trots mycken fyndighet
och uppslagsrikedom äro nog dessa
anspråkslösa språkliga funderingar det minst vägande
i boken. Författarens utläggning av uttrycket
"bladet har vänt sig" verkar litet löslig i
uppbyggnaden och kan nog ifrågasättas här och
var, som en recensent också antytt på en punkt.
Desto mera övertygande äro de övriga
essayerna. Hur ofta får man t. ex. läsa något
så mästerligt helt enkelt som Bror Olssons
påvisande av det hedniska och ursmåländska
verklighetsunderlaget i Vilhelm Mobergs
diktning? (Essayen "Vilhelm Moberg — en
folkloristisk studie i hans romaner", tidigare
publicerad i Svensk Litteraturtidskrift.) Eller
den ovan antydda uppsatsen med titeln "En
detektivhistoria om böcker"; författaren
delger oss där bland annat den intressanta
upplysningen, att den alltjämt, om än något
svagare än för ett par decennier sedan
florerande manien att samla första upplagor eller
"originalupplagor" av kända författares
arbeten började så sent som omkring 1885, i
England. Denna the first edition mania hade
till följd en storartad och framgångsrik
förfalskningsverksamhet, som tack vare väl
kvalificerade utövare länge duperade även
fackmännen. Mest sensationellt var därvidlag, att
en högt ansedd engelsk bibliograf och
boksamlare, Thomas J. Wise (död 1937), på
gamla dar avslöjades som delaktig i svindeln.
"Frater Vincentes brott" handlar om en
f. d. munk och bokvurm i Barcelona under
1800-talets förra hälft, som blev mångmördare
av kärlek till sällsynta böcker. Essayen är
ypperlig, kongenial med sitt ämne och etsar
sig in i minnet som en av Goyas expressiva
dukar. Författaren nämner i sammanhanget,
att Flauberts ungdomsberättelse "Bibliomanie"
är uppbyggd på frater Vincentes för
bibliofiler varnande öde.
Bror Olsson är sedan gammalt väl förtrogen
med Esaias Tegnér och Tegnérforskningen.
Hans uppsats om "Tegnér och den kristna
uppenbarelsen" kan även den mindre
initierade fatta, så klart och målande är den skriven.
Fastän det inte direkt utsäges förstår man, att
Esaias Tegnér inte ens som biskop var kristen
i numera vedertagen mening. Men den store
skalden var fast övertygad om Jesu
historicitet, varpå författaren framlägger ett lika
drastiskt som belysande citat såsom bevis. Vad
som var nytt och före sin tid i Tegnérs
kristendomsuppfattning låg, säger författaren, i hans
dynamiska uppenbarelsebegrepp, i hans
uppfattning av en sann kristendom såsom "en
alltjämt fortgående gudsuppenbarelse".
Carl-Gustaf Thomasson
-480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
