Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
översikt över den debatt, som tyska politiker
och militärer förde före och under det första
världskriget om den brittiska sjömaktens roll
och möjligheterna att knäcka den.
Kurt Stechert tycks inte tillerkänna
Tyskland stora utsikter att gå segerrikt ur detta
krig. Det är mycket möjligt, att han bedömer
rikets läge alltför kritiskt. Han har dock
otvivelaktigt rätt i att även en rad nya segrar över
Ryssland inte kommer att föra Tyskland
närmare den enda avgörande segern — segern
över Storbritannien. Enda medlet att nå dit är,
skriver han, den brittiska handelsflottans och
marinens förstörande. Går det därhän, behövs
ingen invasion i Storbritannien: öriket är då i
alla händelser prisgivet. Stechert avhåller sig
i allmänhet från profetior, men de siffror över
brittiska tonnageförluster och nybyggnader,
som han publicerar, visar att han inte
betraktar örikets totala avspärrning som någon
närliggande eventualitet.
Kurt Stechert har med "Tre gånger mot
England" gett ett mycket värdefullt bidrag till
vår historiska litteratur. Hans grundliga och
skarpsinniga studie ger en lämplig illustration
till ihåligheten av uppfattningen, att vi gör
oss själva någon tjänst genom att hindra
främmande talanger att komma in i vårt land för
att här bedriva forskning. Man vill önska detta
högeligen tankeväckande arbete den största
tänkbara spridning. Beklagligt är endast, att
författaren inte har försett boken med en
vida fylligare innehållsförteckning samt med
ett register. Åke Thulstrup
Indien
Krishnalal Shridharani: Milt Indien.
Översättning från amerikanskan.
Bonniers 1942. 12:50.
Martin S. All wood: Indien. En kort
framställning av land, folk, näringsliv och
politiska problem. Tiden 1942. 4:75.
Gustaf Olssön: Indien i brännpunkten.
Utrikespolitiska Institutets broschyrserie.
KF:s bokförlag 1942. 0: 60.
Den svenska bokmarknaden har på en gång
försetts med tre olika arbeten om Indien. De
avviker mycket skarpt från varandra redan
i fråga om omfånget. Det är storleksordningen,
som har fått bestämma ordningsföljden här
ovan.
Fil. dr Gustaf Olssons arbete ansluter sig
inte bara vad formatet beträffar utan även i
fråga om redigering till den långa rad av
förträffliga broschyrer, som redan har utgetts av
Utrikespolitiska Institutet. Det ger i
koncentrerad form en lärorik framställning av
Indiens sociala, språkliga och politiska
förhållanden, av det genom världskriget förändrade
utrikespolitiska läget samt av Indiens
krigsinsats.
Om Gustaf Olssons broschyr är
förträffligt lämpad för den som snabbt vill ha tag i
vissa väsentliga uppgifter om det moderna
Indien, så ger Martin Allwoods bok tillfälle
till ett något djupare inträngande i hithörande
frågor. Hans bok får sin prägel av den stora
kärlek till ämnet, som han röjer, och av det
förtroende han tydligen hyser för den indiska
nationaliströrelsen och särskilt för dess grand
old man — mahatma Gandhi. Under en för
några år sen företagen resa till det fjärran
landet hade Allwood tillfälle att samtala med
Indiens ledande politiker och att studera deras
verksamhet. Han återkommer gång på gång
till sina personliga erfarenheter av landet, och
dessa ger tyngd åt hans uttalanden.
Kanske skulle man till och med kunna
hävda den meningen, att Allwood alltför väl
har lyckats sätta sig in i de indiska
nationalisternas tankegång, att han i alltför hög grad
skildrar denna rörelse så att säga inifrån. Han
avvisar Katherine Mayos sensationella
skildring av den indiska kulturens avigsidor som
totalt ovederhäftig, han finner synbarligen
Gandhis på passivt motstånd byggande
politik synnerligen verksam, han skildrar de mot
nationalisternas strävanden fientliga indiska
furstarnas styre i mörka färger, och han
utdömer det Mohammedanska förbundet som en
hop kverulanter. När nationalisterna i någon
punkt står splittrade, som fallet är i kampen
mellan "spinnrocksskolan" och
industrialiseringens vänner, låter han inte på minsta sätt
röja, vilken metod han finner rimligast eller
bäst lämpad för Indiens speciella förhållanden.
Även den ivrige indiske nationalisten
Krishnalal Shridharani kan sägas i stort sett
identifiera Indien med kongresspartiet. Hans
-482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
