Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
arbete är präglat av en klar antibrittisk
tendens, och dess närmaste syfte är tydligen att
påverka den amerikanska opinionen i en för
kongresspartiet förmånlig riktning. Det är
dock att befara, att amerikanerna under det
pågående kriget inte kommer att lyssna
alltför intresserat till förkunnelsen. Troligen
överskattar författaren sin egen auktoritet. Han är
trettio år gammal, men uttalar sig om Indiens,
Amerikas och Västerlandets kulturproblem,
som om han var en vördnadsvärd sextioåring.
Vad han säger om Amerika och om de indiska
och västerländska kulturernas likheter och
olikheter, är dock inte så märkligt, att det
stannar i minnet.
De intressantaste delarna av Shridharanis
verk är de som behandlar Indiens kulturella
och sociala förhållanden. Det är en skildring
i den poetiska stilen, som ger stort utrymme
åt diverse uråldriga myter, och man kommer
inte ifrån intrycket, att författaren betraktar
sitt land väl mycket "en beau". En rik och
högkastig indiers barndomsminnen ger kanske,
när allt kommer omkring, inte någon
riktigt tillförlitlig bild av landet som helhet.
Även vad Shridharani har att berätta om
sitt lands politiska förhållanden är av
intresse. Han gör synbarligen vad han kan för
att göra rättvisa åt de falanger, som bekämpar
kongresspartiet, men han kan knappast dölja,
att han anser dem sakna existensberättigande.
Liksom sin mästare Gandhi ser han i det
passiva motståndet, satyagraha, det enda
verkligt effektiva kampmedlet. Att Gandhi med
denna metod har kväst genstörtiga indiska
furstar och tvungit britterna till vissa
eftergifter är känt — men är det säkert, att samma
metod kommer att visa sig verkningsfull vid
avvärjandet av en främmande invasion?
Shridharani skrev sin bok, innan japanerna
hade börjat sitt anfall mot det brittiska
imperiet, men han visar sig vara väl medveten
om det japanska hotets allvar. Hans
"forsvarsplan" får intresse, just emedan den
tydligen tar sikte på eventualiteten av ett japanskt
angrepp.
När en främmande makt anfaller, bör
folket helt enkelt uppmanas att "frivilligt lägga
sig ner i hundrafaldiga led och utbreda en
Maginotlinje att trampas ner under hästhovar
eller järntanks eller soldatstövlar", skriver
Shridharani. Tvånget att behöva marschera
fram över denna levande mur kommer, menar
han, att göra invasionen till "en fruktansvärd
och överväldigande upplevelse–-såväl
för segrare som för besegrade". Särskilt för
de besegrade — får man väl tillägga — ty
japanerna har hittills ådagalagt en alldeles
märklig stoicism inför krigets alla vedermödor.
Om "den levande Maginotlinjen" bryts, bör
det passiva försvarets andra fas inledas.
Slagord och sånger, radio och film kommer att
sprida det passiva motståndets paroller till hela
folket, tror Shridharani. Det blir till sist
omöjligt för angriparen att förvalta det erövrade
landet.
Shridharani har således mycket av intresse
att berätta om sitt land och om den politik
kongresspartiet för — och ämnar föra, om
Indien blir föremål för en japansk invasion.
Men läsaren blir inte övertygad om att detta är
det enda rätta sättet att regera det stora
imperium, som Indien onekligen är, eller att
försvara detta mot yttre angrepp. Han överraskar
sig med att just genom Shridharanis skildring
ha fått bättre belysning över britternas vägran
att överlåta hela makten över Indien åt
kongresspartiet. Åke Thulstrup
Hoppet om Europas
enande
TORSTEN HOLM: Kriget och den europeiska
enheten. Lindblads 1942.
5:50.
Överstelöjtnant Torsten Holm fullföljer med
ovanstående bok det militärpolitiska
författarskap, som han inledde med "Kriget och
kulturutvecklingen". Det var en skrift av
antimilitaristisk tendens, som försökte klarlägga krigets
samhörighet med ett passerat stadium i
mänsklighetens historia och som angav andra vägar
för slitandet av internationella tvister.
"Kriget och den europeiska enheten" behandlar
egentligen samma problem, låt vara att den
för övrigt tämligen oöversiktliga dispositionen
denna gång har lagts på ett annat sätt. I
föreliggande arbete tas det pågående krigets
händelser till utgångspunkt för reflexioner, som
framför allt gäller möjligheten att politiskt
ena Europa.
-483
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
