Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Pehr Henrik Törngren: Den yttre och den inre Charles Morgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK TÖRNGREN
Morgans böcker ihar flera orsaker. En består i
att han har envisats att söka göra fiction av
det som till sitt väsen är spekulation, och
omvänt. Stora partier av hans tidigare romaner
innehåller tankar och resonemang, som i
verkligheten är författarens egna men som lagts i
de diktade figurernas mun utan någon annan
påvisbar orsak än att den litterära
konventionen kräver det. Man har ofta haft skäl att
önska att Morgan skreve fler essayer, även
om därmed hans romaner måste bli färre.
Bortser man från hans teaterkritik i Times
(1921—39), som en utländsk läsare tyvärr inte
kan avnjuta, så har han inte skrivit
någonting annat i essayform än inledningen till
skådespelet "The Flashing Stream" (1938),
i vilken han framlägger några linjer i sin
psykologiska och samhälleliga åskådning.
Själva skådespelet markerar samtidigt en
annan vändpunkt i hans produktion: det är
kort. Han skriver själv härom:
"Ingen som inte använt åtta långa år för
att skriva två utförliga berättelser kan ana
vilken lycka det är att få gå löst på att bygga
upp ett skådespel, där stommen blir färdig
på fyra veckor."
Den knappa dramatiska formen har verkligen
tvungit honom till en välbehövlig
koncentration och pregnans, som dessförinnan inte
funnits annat än möjligen i "Portrait in a
Mir-ror". Ookså hans senaste korta roman, "The
Empty Room" (1941), som just har utkommit
på svenska, är härvidlag en välgörande
kontrast till flertalet av de tidigare verken.
«
Att Morgan i sina sista böcker börjat
komma underfund med vad som är hans
verkliga styrka, börjat finna sig själv, det
märks inte bara på positiva tecken, utan
också på att det krystade börjar falla av. Han
har inte längre kvar hela sitt forna intresse
för att finpolera oväsentligheter. Han är inte
i första hand någon bred berättare som kan
skildra många olika människotyper. Riktigt
med liv och själ skildrar han egentligen inte
mer än två människor: en man som söker,
och en kvinna som är ett av uttrycken för
det han söker. Kring dessa två brännpunkter
spänner sig hela ellipsen: hans syn på
människor och livsfilosofier, på konsten och den
skapande vitalitetens villkor, på skönheten och
kärleken, på sinnets ensamhet, och till sist
på det obönhörliga ödet. Mellan yttre och
inre skeende, mellan tillfälliga romankonster
och tidlös själskunskap, börjar i hans sista
arbeten uppträda den klassiska balans som
hans tidigare böcker bara här och var
antyder som en möjlighet.
Det kan knappast tänkas en människa mer
likgiltig för människors gängse värderingar,
mer grundfast övertygad om deras tomhet och
totala futilitet, än Charles Morgan. Man
märker det först och främst på vad han har att
säga sina egna landsmän. Det brukar sägas
— åtminstone är det i svensk litteraturkritik
ett omtyckt tema — att man inte älskar sitt
fosterland enbart genom att älska dess natur
och "längta stenarna", man måste också sant
och uppriktigt hålla av (eller som det en
smula självmotsägande heter: "lära sig hålla
av") dess folk, dess kultur och dess
traditioner. Charles Morgan skulle bestämt inte kunna
få något riktigt frejdebetyg som äkta patriot.
Han älskar den engelska naturen, men inte
utan vidare de engelska människorna. Han
avskyr den traditionella engelska prydheten, och
han avskyr den inte mindre hjärtligt när den
försöker maskera sig till sin motsats, en
konstgjord och halvhjärtad lössläppthet. Han
avskyr det alltför balanserade, det skenbart
vidsynta men i verkligheten oinspirerat enfaldiga
draget hos engelsmännen, det som tar sig
uttryck i deras ordspråksmässiga förkärlek för
medelvägen och vågmästarpolitiken. Han av-
606
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
