Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
i Uppsala är likväl "Akademiskt skuggspel",
tillagd i denna upplaga och enligt författaren
"skriven på kiv samma år som Studentrum
kommit ut och blivit vederbörligen utskälld".
Där skildras med ganska verkningsfull skärpa
den för mången välbekanta situation, då växlar
och räkningar göra sig påträngande kännbara:
den akademiska romantiken har förlorat sitt
skimmer och slitet för brödfödan skall ta vid.
Denna novell visar ett säkrare grepp än de
övriga och är i sin bittra, illusionslösa
stämning långtifrån ointressant som dokument och
miljöstudie. Johannes Edfelt
ALEXANDER LERNET-HOLENIA: Baron
Bagge. Översättning av Olof Lagercrantz
och Inga Lindholm. Wahlström
& Widstrand 1942.
5: 50.
Alexander Lernet-Holenia är upphovsman
till ett ansenligt antal ungkarls- och
underhållningsromaner, där en lätt cynisk jargong
förenar sig med feodal pompa och en
kavalleristromantik av ganska naiv beskaffenhet. Med
en roman — "Die Standarte" — har han
överträffat sig själv: där har själva ämnet — ett
österrikiskt-ungerskt regementes undergång
under förra världskriget — tragisk resning,
och författaren har, gripen av storheten i detta
ämne, åstadkommit en minnesvärd och
fängslande skildring. En nyligen försvenskad bok
av hans hand, "Baron Bagge", är däremot en
ren bagatell, något erinrande om hans tidigare
till vårt språk översatta berättelse, vari en ung
herres äventyr i Polen skildras. Den aktuella
volymen har helt karaktären av lekfullt
illusionsstycke. Baron Bagge, huvudpersonen i
historien, träffar, då han med sin skvadron är
ute på ett rekognosceringsuppdrag, en ung
kvinna, lika filmaktigt vacker som kvinnorna
bruka vara hos Lernet-Holenia. Hon förälskar
sig omedelbart i den charmante officeren, ja,
innan han drar bort ha de redan ingått
giftermål ... Men det hela avslöjar sig som ett
fantasiens gyckelspel, en feberdröm, som
baronen drömt sedan han sårats av ryska kulor.
Hans uppvaknande sker på ett fältlasarett i
Ungern. Drömmen upplöser sig i ingenting
som en vacker såpbubbla. Felaktigt är det att
beteckna denna berättelse som en "roman".
Den har ingenting av romanens karaktär.
Lernet-Holenia är en av Arthur Schnitzlers
arvtagare. Men av mästarens spiritualitet,
förfining, psykologiska skärpa och djupa vemod
finns det inte mycket i efterföljarens lätt
vägande verk, som likväl i stilistiskt avseende
erbjuda många förtjänster. Dessa komma väl
till sin rätt också i denna översättning, som
ledigt återger författarens behagliga prosa.
Men tyskans "blutjung" bör bestämt inte (som
på sid. 8) översättas med "blodung"!
Johannes Edfelt
STEN SÖDERBERG: Natten lill i dag. Gebers
1942. 6 : 75.
Hur går det till när vanliga svenska
människor med normala fattningsgåvor bli
anhängare av den så kallade nyordningen?
Problemet tas upp till behandling av Sten
Söderberg i en liten roman, skriven på rörlig, ibland
ganska ovårdad journalistprosa. Man vågar
lugnt påstå, att han inte gått i land med den
tacksamma men ingalunda lättlösta uppgiften.
Acceptabla äro några snabbskisser av
misslyckade, förkomna existenser, som i missnöjets
religion söka kompensation för sin
underlägsenhetskänsla, hämnd för sina nederlag. Att
dylika ha sin givna plats i nyordningsfolkets
leder, vet man sedan länge. Vad beträffar
huvudpersonen, "ledaren" Sandro Mikaelsson,
så äro själva den yttre konturen, laterna och
tekniken med utbyte studerade efter allmänt
kända modeller och bjuda sålunda inte på
några nyhetsmoment. Men historien om hur
han blivit den han är blir endast relaterad och
refererad -— i hans egna minnesbilder och av
journalistvännen Anders Berg — aldrig
åskådliggjord.
Ett äktenskapligt misslyckande har
snedvridit hans karaktär. Hans första hustru, hans
stora kärlek, hade aldrig älskat honom; hon
hade blivit hans av desperation, sedan hon
själv gått miste om den hon älskade. Sin andra
hustru har han aldrig hyst några djupare
känslor för; vid sitt giftermål ha de båda
drivits av karriärmotiv, och det är hon som
sporrat honom framåt på missnöjets och hatets
bana. Att han kommit att hata Nationernas
förbund bara därför att ett av hans erotiska
nederlag ägt rum i Genève, är det lite svårt
att. känna sig övertygad om. Men vad som först
och sist fäller boken är de båda äktenskaps-
650
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
