Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Det norska ordet i bojor
Medan i Sverige bokmarknaden pöser som
en jättelik sufflé med många luftbubblor i och
förläggarna åstadkomma en konstlad litterär
blomstring genom att ta sig an varje
skriv-kunnig debutant råder det kargare villkor i
vårt västra broderland. Den litterära
situationen i Norge ger skrämmande vittnesbörd
om hur det går när man med våld söker tvinga
en stark folksjäl efter främmande vilja.
Skrämmande men också stolta. De norska författarna
skriva inte på order eller under uppsikt, hellre
tiga de. Och deras förläggare betacka sig för
att locka dem ur deras förnäma oåtkomlighet.
Hellre dra de in på staten eller slå igen
butiken. En tidningsnotis förmäler att Aschehougs
förlag i höst endast gett ut fyra böcker av
norska författare och Gyldendals tre. Den
litterära torka som nu härskar i Norge är dock
säkerligen i hög grad skenbar. Under ytan
skälver det av liv som bara väntar på rätta
ögonblicket att bryta sig upp i dagen. Det
kanske inte skrivs så mycket, men det samlas
stoff och tänkes tankar. När denna träda
härnäst besås skall det helt visst på nytt visa sig
hur bördig och stark den andliga jordmånen
är mellan Norges fjäll.
Nyordnarna och deras tjänstvilliga
hantlangare alltifrån kulturdepartementets chef och
tjänstemän ända ned till små beställsamma
bibliotekarier och bokhandlare (fyra fem stycken
av trehundra!) ha gjort vad de kunnat för att
få rosenbergsk fason på det norska kulturlivet.
De författare som inte ville hålla tyst med sin
övertygelse som goda patrioter och demokrater
berövades snart sina möjligheter att ta till
orda. Arnulf Øverland, den störste nu levande
norske lyrikern, sitter i tyskt
koncentrationsläger, andra ha fått göra kortare eller längre
visiter på Grini. Många av den radikala norska
intelligensens män ha tagit sig över till
England eller till Sverige. Av de kvarvarande tiga
och bida de flesta hellre än de kompromissa
med sin övertygelse. De få "diktare" som ställt
sig till nyordningens förfogande ha inte lyckats
göra sig hörda trots krampaktiga försök att
höja rösten. Mycket kan fås med look och pock
men inte levande dikt.
De norska förläggarna ha uppfört sig
ståtligt. Sedan Gyldendals chef Harald Grieg och
hans främste medhjälpare i styrelsen Francis
Bull fängslats (Grieg har nyligen efter femton
månaders vistelse i koncentrationsläger frigivits
men inte kunnat förmås att återinträda i
förlaget) fick det ärorika företaget en ny ledning,
som dock inte tycks ha kunnat eller velat driva
någon effektiv nyordningspolitik. Det enda
resultatet av regimförändringen blev att en
ring av kyla lade sig kring förlaget, som
huvudsakligen har måst inrikta sig på att
inventera sina lager av klassiker. I början av
sommaren försökte kulturdepartementet ett
schackdrag, som slutgiltigt skulle ge det
makten även över de övriga förlagen. Det bestämde
att hädanefter inget norskt manuskript skulle
få ges ut som inte först godkänts ooh beviljats
licens av departementet. Dessutom begärde man
att förläggarföreningen skulle avstänga de
bokhandlare som ådragit sig kulturdepartementets
misshag på grund av bristande
gesinnungs-tüchtigkeit. Men på detta svarade förläggarna
utom Gyldendal enstämmigt nej och förklarade
659.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
