Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Anders Österling: Chider. Efter Friedrich Rückert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHIDER
Då fann jag ett hav med skummande gång;
en skeppare drog ur dess våta grav
de tunga näten med nattens fång.
Jag sporde: Hur länge det här fanns hav?
Med skratt han mötte mitt frågebegär:
Så långt som vinden och båten bär
man fiskar och fiskar i vattnen här.
Men efter fem århundraden bara
kom jag på nytt att den vägen fara.
Då fann jag nejden av skogar full
och i dess ödsliga djup en karl;
med yxan fällde han träd omkull.
Jag sporde: Hur gammal nu skogen var?
Han sade: Min skog är en evig ort,
här lever jag som jag evigt har gjort,
och evigt växa här träd alltfort.
Men efter fem århundraden bara
kom jag på nytt att den vägen fara.
Då fann jag en stad, och i husens skygd
kring torget ekade folkets skrän.
Jag sporde: När är då staden byggd?
Skog, hav, skalmeja — varthän, varthän?
De larmade blott och hörde ej på:
På denna ort var det evigt så,
och så skall det evigt vidare gå.
Men efter fem århundraden bara
vill än en gång jag den vägen fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
