Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
varit att ge en i detalj verklighetstrogen bild
av det kollektiv, som en tredjeklassens cirkus
utgjorde, och därmed har han förvisso lyckats,
men det räcker inte till för att hålla läsarens
intresse vid liv. Han blir ganska snart
förströdd, och det är ju inte meningen ens med en
förströelseroman. Thure Nyman
WILHELM von SCHOLZ: Skuggor falla.
Översättning av Jean Lieberg. Fritzes
1942. 9: 50.
Wilhelm von Scholz är en i Tyskland ganska
uppburen författare av symbolistisk skolning,
som i sina dramer lär anknyta till Hebbel. På
svenska presenteras han nu av Fredrik Böök
med en mindre uppmärksammad berättelse,
förlagd till 1700-talets Frankrike, om juristen
Tardivy, som köper sig en ung hustru och
mördar henne sedan hon rymt med en
behaglig adelsyngling, därefter skaffar sig en ung
älskarinna, för att få gifta sig med henne
söker styrka att hustrun är död, utan att han
därigenom själv ska bli fälld för mord, och
slutligen, på näst sista sidan, drabbas av ett
rättfärdigt hjärtslag.
Det är sant som Böök i sin inledning säger,
att det finns en del Balzac i historien, särskilt
i skildringen av de juridiska komplikationerna,
men det finns också mycket annat. När
författaren når inspirationens höjdpunkt och låter
Tardivy sticka ner sin hustru, låter det så här:
"I denna mun med den synliga, liksom
förlamade tungan och de blottade tänderna, som
så ofta pressats mot hans läppar, stirrade
Tardivy med gruvlig hänryckning in. Hans blick
uppsög med otyglat, av svartsjuka och
försakelse rasande begär hela hennes gestalt."
Och när flickstackarn sedan ligger och
förblöder, uppehåller sig författaren med ett slags
torr och het tillfredsställelse vid hennes kropps
behag. Detta är betydligt mera fin de siècle
och (ur den nu rådande litterära smakens
synpunkt) betydligt mera pekoral än det är Balzac.
Det personliga i romanen, en blandning av
behärskning och lust att hänge sig åt mörka
och undermedvetna makter, låter emellertid
ana, att andra böcker av samme författare
kunde ha mer att ge. Det mest tankeväckande
i denna volym är att Böök, med sitt förflutna
som kritiker, har funnit den så sällsport
värdefull. Thorsten Jonsson
C. S. FORESTER: Fregatten Delaivare.
Översättning av Louis Renner. Bonniers
1942. 9: 50.
BEN van EYSSELSTEIJN: Med ödet som
kompass. Översättning av Tom Bennett.
Wahlström & Widstrand
1942. 9: 50.
Med "Fregatten Delaware" har man glädjen
att läsa en bok, som är fulländad i sin art. Det
är en perfekt äventyrsroman.
Handlingen tilldrar sig under
Napoleonkrigens sista år. Hjälten är amerikansk
kommendörkapten och blockadbrytare, som med
sin fregatt för krig mot Englands flotta och
handelssjöfart på Atlanten och i Västindien.
En intelligent, viljestark och tapper karl,
överlägsen sjöman och slug strateg. På allt detta
lyckas författaren få en att tro, vilket inte är
alldeles nödvändigt i en äventyrsroman, men
i hög grad ökar nöjet.
C. S. Forester är en briljant berättare. Han
har mycket stora likheter med Marryat, vars
linje han direkt fortsätter. Samma suveräna
kunskap om ämnet, samma osminkade, stundom
cyniska saklighet, samma lysande förmåga att
berätta på en gång detaljerat och rappt. Här
finns bataljmålningar, som bara har sin like
hos just Marryat. Den inledande skildringen av
hur fregatten Delaware bryter igenom
blockaden i natt och snöstorm är ett mästerverk av
direkt berättarkonst. Forester saknar tydligen
Marryats hårda, omedelbara erfarenhet av
sjölivet, om folket för om masten och om livet
under däck får man ingenting veta, det luktar
inte sjö och fartyg som hos Marryat. I gengäld
är han föregångaren överlägsen i artistisk
säkerhet, i konsten att hushålla med orden och
att spinna listiga och lustiga intriger —
romantekniken har ju utvecklats på hundra år, vilket
för resten delvis är just Marryats förtjänst.
Louis Renner har gjort ett gott
översättningsarbete. Han är en speciell tillgång när det
gäller sjöromaner. Boken rekommenderas utan
reservationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
