Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Han har verkligen lagt sig vinn om att få med
allt tänkbart i branschen — hårda tag och
veka hjärtan, gamla, trogna beckbyxor och
vinddrivna landkrabbor med mystiskt förflutet,
djävulska skeppare, som sålt sig till Satan,
vinterstormar och hamnkrogsslagsmål, fatala
kvinnor och blonda bestar och till och med ett
och annat klassiskt sjöspöke. Författaren är
lindrigt sagt osjälvständig och boken är bara
ledsam med ett och annat stänk av ofrivillig
komik. Den flygande holländarens transparenta
gestalt, som då och då glider över scenen
under dystra uttalanden, får en att dra på
smilbandet, och det är ju alltid något.
Sven Barthel
CORRADO ALVARO: Italienskt panorama.
Översättning av Karin de Laval.
Natur och Kultur 1942.
6:50.
Rapsodi skulle ha varit en lämpligare
beteckning för Corrado Alvaros bok än panorama.
Långtifrån att vilja ge en helhetsbild av sitt
fosterland har han tagit stickprov här och där
på folk och natur, ooh hans bok består av en
rad korta skisser, mestadels av
närbildskaraktär, med huvudvikten lagd på analysen av
folklynnet och de uttryck det tagit sig i sedvänjor
och byggnadssätt. Han ägnar visserligen ganska
många sidor åt Rom, Neapel, Milano och
Genua, men varken Palermo, Florens eller
Venedig finns med i hans "panorama", och
det är betecknande för hans sätt att se och
hans okonventionella arbetsmetod, att han till
exempel i kapitlet "Romerska aspekter" tar
nästan en sida i anspråk för att berätta om en
kvinna, som blir utskälld av en hel gata, och
som förstående finner sig i utskällningen, ända
tills grovheterna överskrida en viss gräns.
Episoden är skenbarligen betydelselös, men för
Alvaro får den värde som ett typiskt utslag
av kynnet hos befolkningen i en viss romersk
stadsdel. Vad han söker är mindre det
gemensamma än det särskiljande, det som
karakteriserar den ena gatan eller byn till skillnad från
den andra. Metoden har sina svagheter. Det
hela sönderfaller lätt i en mängd snapshots,
som trots all sin konkretion i enskildheterna
inte bilda någon uppfattbar sekvens, och man
får vara betydligt mera hemmastadd i Italien
än vad anmälaren är, för att få ut mer än
enstaka träffande iakttagelser och
formuleringar ur Corrado Alvaros förvisso originella
men knappast populära skildring av sitt
hemland. Översättningen är osmidig och förefaller
inte att göra originalet full rättvisa.
Thure Nyman
EDWIN LANHAM: Det dånar i jorden.
Översättning av Nils Jacobsson. Gebers
1942. 15:—.
Sin kännedom om oljeindustrien i Texas
under trettiotalet har Lanham utnyttjat i ett
brett romanreportage, skickligt ytskildrande
men aldrig djupborrande. Han följer
upptäckten och utvecklingen av ett nytt oljefält,
mellan tynande bomullsodlingar, vid en liten
stad med ruinerad järnväg. Cobb Walters är
en av traktens kringflackande söner, som
kommer tillbaka för att hjälpa till med borrandet
av en oljebrunn. Den misslyckas; men han
vinner markområdet i pokerspel och börjar
borra på eget bevåg, oljan väller fram och
han blir en storhet över natten. Han är fast
besluten att bli millionär, han lägger
målmedvetet an på att imponera, han hoppar från
den ena beredvilliga kvinnan till den andra,
han bygger sig ett hus av fossilt trä. Han
bidrar ohejdat till överproduktionen av olja
och snavar över restriktionslagarna, kan inte
klara sina banklån och blir frånhänt sitt
oljebolag. I desperation skjuter han en ömklig
antagonist men blir frikänd genom en tapper
flickas vittnesmål. Nå, händelseförloppet är
bara en banal uppkomlingsbiografi; Cobb
Walters är inte annat än en enkel mekanism
av skrupelfri självhävdelsedrift, utan stöd av
något personligt innehåll. Han går med en
indiansk talisman i fickan; hans öde är spel
och slump, en rad yttre tillfälligheter. Som
roman och människoskildring gör boken föga
skäl för sig. Men miljömöjligheterna tillvaratas
kunnigt, med upptornade kaotiska
förhållanden och branta karriärer kring oljeflödet.
Artur Lundkvist
MICHAIL SJOLOCHOV: Stilla flyter Don.
Femte delen. Tiden 1942.
5:—.
Med den nu översatta femte delen av "Stilla
flyter Don" föreligger detta stora ryska epos
avslutat. Händelseförloppet i denna sista del
745
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
