778 (Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Artur Lundkvist: Herman Melville

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARTUR LUNDKVIST

jag, i bitter besvikelse över tillvarons
bedräglighet. Det är Azzageddis tal som är den heliga,
förtärande elden i detta diktverk: ett orakeltal
utanför Melvilles egen tid, upplyst av
intuitioner som når bortom alla förhärskande
uppfattningar.

I hur hög grad Melville i denna bok nått
fram till sig själv visas även av att han där
med ens utvecklar en mängd av sina mest
karakteristiska drag. Han drar upp sina
storstilade historiska och kosmiska panoramor,
ett motstycke till Whitmans världsomslutande
rapsodier, vittnande om en sällsynt
sammansmältning av vetande och visionär fantasi. Han
inför sina om Shakespeare och andra
elisabetaner påminnande monologer, som ännu har
en prägel av teater men som även för tanken
till den sentida inre monologen. Där är vidare
hans egenartade filosofiska spekulationer, som
förråder både imponerande beläsenhet och
intensiv tankeverksamhet, hans antitetiska
kompositionssätt med korta och ofta mycket
fristående kapitel och hans av inspirationsflöden
ur det omedvetna starkt präglade drömfantasier:

"Långt söder ut, bortom mina sicilianska
solar och mina vingårdar, sträcker sig
Antarktis’ isbarriärer: en kinesisk mur, uppbyggd
av havet, nickande med frostiga torn i den
rödaktiga, mulna rymden. Ligger Tartarien
och Sibirien där bortom? Dödsuppfyllda,
ödsliga är dessa riken, öde och vild oceanen som
hamrar mot barriärens fot, sliten mellan
frysning och skummande, skrämmande med
flottiljer av isberg, kämpande världar som korsar
varandras banor, med de långa istapparna
stickande ut likt spjut vid ett anfall. Vida
omkring rör sig de drivande isflaken, frusna
kyrkogårdar av skelett och ben. Vita björnar
tjuter när de driver bort från sina ungar; och
de kolliderande öarna krossar de uppdykande
sälarnas skallar."

"Mardi" blev ett bakslag för Melville. Han
fick varken kritik eller publik med sig; han
blev tillhållen att avstå från filosoferande och

fantiserande, att i fortsättningen besinna sin
begränsning och på ett allmänfattligt sätt
skriva om sina upplevelser. Familjeansvaret
tyngde honom, äktenskapet höll på att sjunka
från romantikens höjder till vanemässigt
vardagsumgänge, barn var på väg och ekonomien
var ansträngd. Inte utan olust dämde han upp
vad som nyss befriats, det ur det omedvetna
framströmmande innehållet, och återgick till
den enklare verklighetsskildringen, där han
inte längre hade full användning för sina
krafter. Med direkt tanke på det ekonomiska
resultatet skrev han "Redburn", berättelsen
om hans första erfarenheter av sjömanslivet.
I skildringen av sig själv som sjuttonårig,
utkastad i världen och förvisad till tillvarons
botten, smög sig bitterheten för första gången
in i hans skapelser, och med skoningslös
realism utmålade han förnedringen och
strapatserna. Det mörka inslaget i hans förut
övervägande ljusa och utåtvänt levnadsglada natur
började framträda. Som diktare var han
känslig för trycket från samhället med dess krav
på lättillgänglig medelmåttighet och schablon,
under avvisande av det bästa och djupaste
i hans begåvning. Trotset samlade sig inom
honom och förenade sig med den mäktiga
ambition som skulle urladda sig i "Moby-Dick".

"Redburn" blev en av de främsta
skildringarna av livet på ett dåtida handelsfartyg,
bland annat med en rad skakande närbilder
från de fattiga emigranternas resa över
Atlanten. Melville fortsatte sedan omedelbart med
"White Jacket", där han med kraftfull
åskådlighet och nästan vetenskaplig exakthet
redogör för sina erfarenheter på en fregatt i
Förenta staternas marin. Han anlägger den enkle
besättningsmannens perspektiv, och den
förorättades vrede bryter fram i kritiken av den
på en gång rigorösa och godtyckliga
disciplinen. Särskilt vände han sig mot prygelstraffet
(som ju varit nära att göra honom själv till både
dråpare och självmördare), och hans framställ-

778

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1942/0794.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 / 778 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|