Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - E. N. Tigerstedt: Franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSKA BÖCKER
det rätta greppet om händelserna. Tilläggas
bör att censuren effektivt hindrar en alltför
stor frispråkighet. Fransk krigslitteratur
behandlas lämpligast skild för sig — och helst
några år längre fram. Det kan synas djärvt
att på grundvalen av ett frivilligt och
ofrivilligt så begränsat material våga fälla något
allmänt omdöme om nuets franska litteratur.
Möjligheterna för misstag äro givetvis stora.
Och dock är det näppeligen helt och hållet en
inbillning, om man tror sig finna att 1940 lika
litet bildar epok som 1870 eller 1914. De
strömningar och strävanden som karakterisera
det litterära livet i dagens Frankrike:
katolicismen, rojalismen, regionalismen,
klassicismen — för att nämna blott dessa — gå alla
tillbaka på den kulturella vattendelare
decennierna före och efter sekelskiftet utgöra. Det
är då som strömkantringen i fransk kultur
ägde rum. De senaste händelserna ha endast
befordrat utvecklingen, de ha icke framkallat
den. Bortsett från politiska eller militära
tillfällighetsskrifter skiljer sig fransk litteratur
efter 1940 föga från fransk litteratur före
1940. Förändringen är vida mindre än man
skulle väntat.
Alldeles obefintlig är den naturligtvis hos
lärda verk, som påtagligen länge varit under
arbete, ehuru de utkommit först nu. Sålunda
är företalet till Paul van Tieghems "Histoire
littéraire de 1’Europe et de 1’Amerique de la
renaissance à nos jours" (Armand Colin 1941)
daterat juli 1939. Denna bok torde redan vara
bekant för läsaren, ty den är intet annat än
en ny, omarbetad och utvidgad utgåva av
författarens även till svenska översatta "Histoire
littéraire de 1’Europe". Uppslaget är gott och
avsikten att ge en sammanfattande bild av de
europeiska litteraturernas utveckling med
särskild hänsyn till de internationella
förbindelserna lovvärd. Tyvärr uppfyller icke Tieghems
bok de krav man måste ställa på ett dylikt
arbete. Uppgifterna äro ofta opålitliga, i syn-
nerhet beträffande de skandinaviska
litteraturerna: "Kung Fjalar" är icke ett drama och
Fröding var icke bondson! Åtskilliga
överflödiga detaljer hade också kunnat strykas;
som det nu är blir framställningen alltför ofta
ett slags resonerande katalog. Men som en
orienterande inledning och en första översikt
har boken sina förtjänster.
Fackvetenskapens strängaste fordringar
uppfyllas däremot av Pierre Champions "La
Jeu-nesse de Henri III" (Grasset 1941), som är
en fortsättning på de tidigare verken om
Cathérine de Médicis och Charles IX. Som alla
denne framstående forskares böcker är den
proppfull av nya, ofta fängslande fakta och
detaljer och vilar på ett uttömmande
arkivstudium. Den är en mycket lärd bok. Den är
också en mycket fängslande och underhållande
bok. Och slutligen är den vältryckt och utsökt
illustrerad, ett triumferande bevis på
livskraften hos fransk vetenskap omedelbart efter
ett förintande nederlag.
Detsamma gäller François Foscas stora
bok om "Edmond et Jules de Goncourt" (Albin
Michel 1941). Författaren är till yrket
konsthistoriker, vilket är en god förberedelse för en
Goncourt-biografi, och man kan väl beteckna
hans verk som det bästa som skrivits om
föremålen. Det är en klok och väl avvägd studie,
full av sympati, men fördenskull icke blind
eller ensidig. Den franska naturalismen
upplever för närvarande en renässans (som man
bland annat kan övertyga sig om i Paul V.
Rubows nyssutkomna essaysamling
"Perspektiver") ; Zolas stjärna är sedan länge i stigande.
Nu har turen kommit till "les Goncourt", och
man kan icke önska sig en bättre introduktör
till deras verk än Fosca.
Champion och Fosca äro forskare och deras
verk tillhöra vetenskapen, om de ock äro
alldeles fria från peruk och pedanteri. Valery
Larbauds essaysamling "Domaine français"
(Gallimard 1941) — andra delen av "Ce
797
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
