- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XI. 1942 /
801

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - E. N. Tigerstedt: Franska böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANSKA BÖCKER

och evakueringssommaren 1940, några
barndomsminnen, några reseskildringar, några
djur- och naturbilder. Ej heller hennes senaste
roman, "Julie de Carneilhan" (A. Fayard
1941) visar någon ny sida hos sin
författarinna. Den är en erotisk skildring i Colettes
vanliga maner, varken bättre eller sämre än
hennes andra: vilket i detta fall vill säga att
den är mycket god. Ty den stora konstnär
Colette är förnekar sig icke heller här: var
sida vittnar om hennes mottaglighet för alla
sinnesintryck, hennes suveräna herravälde över
språket och hennes omutliga klarsynthet. Allt
detta finner man klokt och vältaligt utlagt
i Gonzague TruCs lilla bok "Madame Colette"
(Correa 1941), där Bossuets och Racines
tolkare bekänner sin beundran för "Chéris"
författarinna: även hon är klassiker.

Med "L’Homme pressé" (Gallimard 1941)
har Paul Morand åstadkommit något som
förvillande liknar riktig litteratur. Romanen
börjar som en komisk karaktärsskildring i
klassisk stil: Moliére skulle gjort en komedi
av den och kallat den "L’Impatient". Men efter
hand förändras den; det individuella träder
i förgrunden; dödens stora skugga förvandlar
komedien till tragedi. Denna blandning av
farsartad munterhet och tragiskt allvar har sin
charm.

Julien Greens nya roman, "Varouna" (Pion
1941), avviker från hans tidigare verk. En
spännande berättelse om ett magiskt halsband,
en sällsam historia om tvenne själar som älska
varandra genom flera inkarnationer — se där
det överraskande innehållet i boken, som först
i det sista avsnittets skildring av instängt
provinsliv erinrar oss om författaren till "Adrienne
Mesurat".

Henri Troyat, som 1933 vann
Goncourt-priset med "l’Araigne", ger i "Le mort saisit
le vif" (Pion 1942) ett nytt bevis på sin
förmåga att obarmhärtigt skildra verkligheten och
analysera människorna. Även nu äro Troyats

personer svaga, sjukliga och förvirrade väsen
som utsättas för livets blodiga ironi. En starkt
satirisk tendens präglar romanen: det är jakten
efter den litterära äran och odödligheten som
hudflänges med all den sakkunskap som
tillkommer en innehavare av Prix Goncourt, och
läsaren kan bland annat få glädja sig åt en
hänsynslös skildring av de machinationer som
föregå utdelningen av just detta pris!

Romanfloden visar för övrigt inga tecken
på att sina. Av yngre författare skall jag bara
nämna två: Felix de Chazournes, som 1938
hembar Prix Fémina och vars nya bok, "Agnès
ou les rivages de Bohéme" (Gallimard 1941),
är en vacker och känslig skildring av en
ungdomskärlek som fyller ett helt liv, och Paul
Gadenne, vars "Siloé" synes vara en debut,
en remarkabel sjukhusskildring, gjord med
mycken psykologisk finess.

Slutligen få vi icke glömma Tristan
De-RÈmes postuma bok "La libellule violette"
(Grasset 1942), där den originelle och
charm-fulle poeten för sista gången låter sin fantasi
förgylla verkligheten och lekande skapa en
egen värld. Det är prosa, men en prosa som
har poesiens hela bevingade grace och som

genomlyses av ett leende vemod.

«

Men det vittra verk som tilldrog sig den
största uppmärksamheten under 1941 var icke
ett alster av någon modern författare. Det var
Montesquieus "Cahiers" (Grasset 1941),
hittills okända anteckningar och aforismer, som
efter tvåhundra år äntligen publicerades av
Bernard Grasset. En av den franska
litteraturens största och mest imposanta gestalter
träder oss här till mötes. Den som eventuellt
bespetsat sig på några pikanta avslöjanden
blir sorgligt besviken. Montesquieu är icke
Rousseau och "Cahiers" är icke "Confessions".
Trots detta få vi en mycket klar föreställning
om författaren. Och vi konstatera med häpnad

4 BLM 1942 X

801

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1942/0817.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free