Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
muren" — kapitlet om mustasch-Maria. Det
är typiskt för begränsningen i en viss
schematisk psykologi, att Dagmar Edqvist slätar över
svårigheterna i det lyckliga filmslutets, det
välmenta hjärtats tecken, medan Birgit Lange,
vars analys är finare och skarpare, kommer
ifrån dem genom att avliva sin Maria just
när det verkligt problematiska skulle börja.
Så enkelt som i det uppbyggliga fallet Doris
är det nog inte i verkligheten. Harmyntheten
sätter ett djupare märke i själen, och den som
kunde skildra hur det märket försvinner eller
besegras eller tar överhand skulle vara kallad
att skriva den verkliga problemromanen.
Man rekommenderar dock gärna Dagmar
Edqvists bok som intelligent och tänkvärd
lektyr, lämpad för diskussion. I det rika
samlivet mellan man och kvinna söker hjärtat sin
nödhamn, och den personliga moralen trevar
efter fästen — i vördnaden för livet, i det
varsamma aktgivandet på egna och andras
livslagar.
»
Greta Hellströms debutroman,
"Vilddruvor bar min vingård", handlar också om ett
trohetsbrott, men här är det ett kallt och
tröstlöst äktenskap som driver den unga Helena att
söka en kortvarig lycka hos en annan man.
Boken klassificeras av förlagsreklamen som
"riktig roman", och om det uttrycket ska
betyda stereotypt gammaldags i uppläggning
och utförande, så går författarinnan — trots
ett visst artistiskt handlag —- inte fri från
betyget. Man rör sig i miljöer där barn i
skolåldern avfärdas med historier om storken och
fanatiska präster förkväver alla livsglädjens
yttringar. Människorna är uppdelade i onda
och goda. Den onda prostinnan som efter ett
livslångt lyckligt äktenskap med den gode
prosten fortfarande är lika inbitet hård är
egentligen en psykologisk gåta. Lite större
ansatser till nyansering röjer teckningen av ett
förtryckt människopar som lever sitt hunsade
och hatfyllda liv i prostinnans skugga. — Den
smärtsamt spända känsla, det vemod över
kvävd lycka som är romanens patos och som
författarinnan inte förmår uttrycka i sin
människoskildring, vibrerar ibland i vissa intensiva
naturbilder — av stormröda himlar eller av
en frusen måne, sedd genom sjukhusfönstrets
galler.
Ebba Berndes’ "Förr än du anar"
innehåller likaledes olösta gåtor, men här sätter
man sig verkligen ner och grubblar över dem.
Den ambitiösa lärarinnan Elsa som avsvurit
sig allt i livet utom yrkesglädjen och plikten
besegras i sin pansrade kvinnlighet av
lärar-kamraten Sören. För att vinna henne förtiger
Sören att han ligger i skilsmässa och är gift
sedan många år och far till ett barn. Vid blotta
ryktet om detta blir Elsa så skrämd att hon
rymmer hals över huvud utan att ens forska
i saken. Varför teg Sören, och varför ville han
så hänsynslöst vinna just henne? frågar man
sig och gissar att det berodde på att han i Elsa
anade den trofasta motsatsen till den bohemiska
hustru som han inte hade kunnat binda vid
sig. Men gissa får man: författarinnan lämnar
inte den minsta ledtråd i fallet Sören. Elsa är
tydligare skildrad, en hämmad nordisk
kvinnotyp med värme på djupet, men man borde väl
åtminstone ha fått någon liten nyckel till vad
som ligger bakom hennes livsskygga hållning.
Hade författarinnan förmått rikta sitt
sökarljus mot någon avgörande punkt, så hade
säkert skildringen i övrigt blivit mindre
likgiltigt referatmässig än nu, med uppradade
scener och osaltade dialoger. Den moderna
stadsmänniskans liv med yrke, bio, spårvagnar
och umgängesliv behövde inte i sig vara trivialt,
om dess författare besinnar att han är till för
att i någon mån utforska det dolda universum
som varje människa är. Att författa är konsten
att vraka och välja, inifrån en centralpunkt.
Även en skribent av underhållningslektyr måste
i någon mån besinna denna elementära
grundregel. Det är av föga värde att få veta att
hjältinnan går på bio, men hur hjältinnan ser
på filmen, det kunde vara av oändligt intresse
att få veta något om.
Det egendomliga med denna valhänt skrivna
roman är att Ebba Berndes lyckas förmedla ett
intensivt fysiskt-psykiskt intryck av förälskelse,
ja, brinnande passion, mellan de två
huvudpersonerna. Man tycker sig i "Förr än du
anar" också nå kontakt med en fint kännande
människa. Margit Abenius
825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
