Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ge varandra tjuvnyp, återger författarinnan
virtuost. Vidare skulle Olle Hedberg nog ha
visat känsla för det ofördärvat och okonstlat
valpaktiga hos den olyckligt förälskade
studenten, men här blir han enbart en komisk och
löjlig personage, och den stora spektakelscenen
kring hans ömkliga självmordsförsök blir den
effektfulla höjdpunkten i en strålande fars.
All sin kvicka och munviga malice, som är
muntrande nog men inte med bästa vilja i
världen kan kallas godmodig, har Elsa
Eschil-lius emellertid koncentrerat i den dråpliga
karikatyren av fru Fanny Lindros, en odräglig
förmyndarmänniska, till brädden uppfylld av
sin egen präktighet, av förljugenhet och
självmedlidande och flåsande av energi, städdille
och beskäftigt begär att styra och ställa för
andra. Hennes man har blivit indolent och
energilös i naturlig reaktion mot hennes
"dygder", och som alla maktsjuka hysterikor
skräckslår hon sin omgivning med martyrfasoner
och hotet om sjukdom och död. Först på sista
sidorna, då hon väntar det barn som tillkommit
under sjukdomstidens hastigt uppflammande
ömhet, får hon några mer försonliga drag. Som
helhet är detta en mästerlig karikatyr,
genomförd med en elegans och en nålvass skärpa i
konturerna som imponera. Miljöer och accessoarer
ur bourgeoisien äro för övrigt tecknade på det
spirituella och roande sätt, som tycks vara
författarparet Hedberg-Eschillius’ gemensamma
specialitet.
Roligt, ogement roligt har man så länge
man läser boken. Sedan är det en annan sak,
att man efteråt känner sig en smula skamsen,
ungefär som då man varit med och talat illa
om folk och inte kan neka till att man haft
nöje av det. Holger Ahlenius
Historiskt
ASTRID VÄRING: Katinka. Wahlström &
Widstrand 1942. 10:—.
HARALD HORNBORG: Den okände
karolinen. Wahlström & Widstrand
1942. 10:—.
HJALMAR DAHL: Herrarna till Kaukola.
Medéns 1942. 7: 50.
BERIT SPONG: Nävervisan. Norstedts 1942.
12:50.
Astrid Väring fick 25 000 kronor för
"Katinka". Egentligen är priset inte så
imponerande, om man beaktar, att det innefattar en
filmrätt, värd cirka 10 000 kronor, en
följetongsrätt, värd några tusen kronor, samt
förlagsrätt till 10 000 exemplar, värd cirka 15 000
kronor. Å andra sidan är det mycket i
förhållande till bokens värde, som är obetydligt.
Som stil och människoskildring är "Katinka"
svår att uppskatta, och man beundrar
prisnämndens försiktiga formulering, som inte
innehåller något värdeomdöme alls: "En dramatisk
berättelse om en norrländsk borgardotters
kärlek till en rysk krigsfånge under finska kriget
1808—09. En åskådlig skildring av svenskt liv
under en avgörande historisk epok. En
hjältinna, vars öde och äventyr bör ha stora
förutsättningar att fängsla läsaren." I själva verket
är "Katinka" ett bra filmmanuskript. Det
ligger på ungefär samma andliga nivå som "Ta
hand om Ulla". Något litterärt värde har boken
inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
