Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eva Berg: Balens drottning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVA BERG
testerat mot att gå var och en till sitt; hon
ville minnas att hela skaran stormat ut i
trädgården för att fortsätta samvaron i det fria.
Där återfann hon slutligen sig själv vid ett
stort bord omringat av ungdomar som
utbringade dåraktiga leverop, sjöng i kör och
jublade åt ingenting. Luften låg stilla och ljum
under lummiga lövkronor, och höstmörkret
skingrades endast fläckvis av papperslyktornas
klotrunda leksaksmånar på ståltrådar mellan
träden.
Nu efteråt, i erinringen, hade nattens första
del, balen i spegelsalen med pauserna i
parfymångande, sorlande salonger mist något av
den tjusning den ägt medan hon deltog i den.
Som minne hade den fått en arom som
påminde om smaken hos övermogna smultron,
en smula för söt, men trots allt delikat på ett
smäktande, vemodigt sätt. Man vill stanna och
låta ett bär smälta på tungan innan man
fortsätter vandringen. Det ger en hela den
förgångna sommarens ljuvlighet — ja,
ljuvlighet — men förtätad intill gränsen av det
äckliga.
Överskred den inte gränsen? En fadd
avsmak som kunde växa till vämjelse vaknade
i gommen. Jag drack bestämt för mycket under
nachspielet, tänkte hon bestört. Hon hade visst
inte kunnat motstå den iskylda champagnen
där ute i parken. Vacklande av yrsel, med heta
kinder och torra läppar efter sista valsen hade
hon törstigt tömt flera glas i följd. Alla hade
skålat vid trädgårdsborden, och hurraropen
skallade så att de kulörta lyktorna svängde
trolskt. Hon hade inte tänkt på faran; med
ruelse insåg hon nu sitt oförstånd. Men hon
vägrade ändå att underkasta sig detta
förnedrande illamående som alltmer började likna
triviala kväljningar.
Det kändes som en förolämpning mot festen,
som om någon räckt ut tungan åt hennes livs
höjdpunkt och triumf: balens drottning, den
utvalda och dyrkade, uppflugen på en stol
liksom på ett podium, i sin fotsida vita
klädnad hyllad under ekarna vid kultplatsen.
Omgiven av överstepräster, körsångare,
tempeljungfrur och danserskor upplöser hon
processionen och inleder nattens orgiastiska
fackel-fest genom att i ett drag tömma en framräckt
pokal. Så långt föreföll scenen traditionsenlig.
Stilbrytningen kom när den gudomliga
morgonen därpå hemsöktes av bakrusets vånda.
Men straffet är orättvist, klagade hon inom
sig. Hon hade inget brott mot dekorum att
sona. I sin vitglödgade lyckokänsla hade hon
bara gripits av oskyldig extas och försökt att
koncentrera varje sekund av den flyende natt
då hennes ungdom uppnådde kulmen av
skönhet och vitalitet. Efterräkningen var oskälig
och grov: den fysiska omvälvningen drev fram
kallsvett i pannan som på en sjösjuk och
strupen brann av törst.
Vatten! ville hon skrika. En varnande
instinkt kvävde ropet outtalat. Hon vågade inte
höra det skära itu stillheten omkring henne;
det skulle väcka henne ur halvslummern, kallt
ljus skulle sopa bort mörkret och bleka synerna
bakom ögonlocken. Utanför tröskeln väntade
en okänd verklighet som hon ännu inte var
beredd att möta. Längst nere på botten av
medvetandet spirade en slemmig skräckalg. Ännu
var den konturlös och kunde pressas ner i
gyttjan med en viljeansträngning. Så länge
hon förmådde hålla sig kvar i detta beslöjade
tillstånd mellan dröm och vaka kunde det
farliga inte tränga upp i dagen, ta gestalt och
nå henne. Hon måste klänga sig fast vid
ovissheten med ett krampaktigt grepp.
Orörlig låg hon i samma ställning, andades
regelbundet och nekade hjärnan att börja
fungera normalt. Den skulle förbli oklar och
domnad, hon ville inte befria den ur sömnens
tvångströja. Tankarna vältrade sig under
viljepressen, de försökte spränga banden. Tillbaka
i dimman, jag släpper inte ut er! Jag orkar
inte, hela min kropp är ju ledbruten efter
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
