- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
15

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eva Berg: Balens drottning. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BALENS DROTTNING

henne själv, svävande mitt i den gungande
mänskomassan. Musiken från stråkkapellet på
avstånd hördes allt starkare och den hetsade
dansparen att röra sig i en hastigt roterande
cirkel. Det var visst en vals som spelades? Ja,
nu hörde hon, det var en wienervals. Hon
gnolade själv med i melodien, vaggades av de
sköna, blåa vågorna.

Hon dansade med tillbakakastat huvud så
att lockarna pendlade fritt i trefjärdedelstakt,
blomman vid tinningen lossnade och hon
fångade den i luften och satte den skrattande
mellan tänderna, oavbrutet dansande.
Klänningens vita spetsvolanger skummade omkring
henne och skosulorna tycktes fjädra mot
parketten när fötterna lätt nuddade golvet. Då och
då såg hon sin avbild mångfaldigad härma
henne i spegelväggarna. Men jag är ju vacker,
tänkte hon förtjust. Och jag rör mig graciöst
som en älva.

Inte kunde hon känna efter om hon dansat
sig trött och borde vila, inte en natt som
denna! Hon upplevde sin största fest och var
balens korade drottning.

För första gången hade hon enhälligt
utropats till drottning för en natt; hennes välde
skulle räcka till gryningen, och ingen av de
andra missunnade henne segern. Hon tyckte
om dem för det, i natt älskade hon alla, hela
mänskosläktet och varje individ för sig. Aldrig
förr hade hon känt sig så sorglöst, lättsinnigt
och berusat ung. Hon var medveten om sin
ungdom på ett alldeles nytt sätt, hon visste att
hon under några korta timmar upplevde
livslustens och ungdomsglädjens kvintessens. Hon
måste behärska sig för att inte verka barnslig
i sin upphöjelse. Med låtsad värdighet lät hon
i pauserna uppvakta sig av högtidsklädda,
bugande undersåtar och försökte oväldigt
lyckliggöra dem med en dans i tur och ordning.
Det spelade inte heller stor roll för henne vem
av dem hon råkade välja; alltihop var ju bara
en lek, nästan ett feeri, som inte kunde ha med

vanlig verklighet att skaffa. Alla de
svart-och-vita kavaljererna dansade också ungefär lika
väl och yttrade så gott som samma
betydelselösa fraser, vilka endast krävde ett leende eller
en smickrad rodnad till svar.

Ännu kunde hon knappast skilja dem från
varandra annat än på längd och bredd och
atmosfär. Den enes frack kanske spred en lätt
oroande bianddoft av cigarrettrök, whisky och
världserfarenhet, den andres bara av whisky
— krogkund, ofarlig — den tredjes åter
hedervärt men en smula prosaiskt av naftalin. Först
nummer fyra uppträdde tillräckligt nypressad
och styvstärkt för att godkännas vid hovet och
blev även befordrad till kammarherre med små
förtroendeuppdrag att utföra. Det var visst den
femte som ur någon vas brutit en vit nejlika
och helt parisiskt fäst i knapphålet i lagom
höjd åt henne att förfriska sig med under
dansen. Även nu kunde hon känna den svala
kryddoften slå emot sig. Naturligtvis
föredrog hon nejlikan. Men kammarherre passade
ägaren tyvärr inte till, han visade sig just en
grad för överdådig. Efter dansen svingade han
henne djärvt i luften med kraftfulla, långtifrån
parisiska händer och ställde sen försiktigt ner
henne som en porslinsdocka.

Det måste ändå ha varit han som till slut
fick föra henne i den oåterkalleligt sista,
av applådåskor frambesvurna extravalsen och
tvingade henne att röra sig efter musiken, fast
hon trodde att hon skulle segna ner av
utmattning. Men när hon nu letade i minnet efter
hans utseende och såg sig höja huvudet mot
honom under dansen, vände han hastigt bort
huvudet som för att undgå upptäckt, och hon
skymtade bara ett blont hårfäste som kunnat
tillhöra vem som helst.

Musiken upphörde tvärt och hon
kundeinte längre komma ihåg melodin. Hur slutade
festen, hur gick det sen? Det var svårt att
reda ut de förvirrade intrycken sedan balen
avblåsts. Men gästerna hade visst högljutt pro-

15-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free