Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eva Berg: Balens drottning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVA BERG
allt svartnade. Var det redan slut? Skulle hon
aldrig vakna mer, måste hon ...
Nej, nej, inte än. För guds skull fortsätt,
mera, mera! Ännu stod ju fästet översållat
med stjärnor att begära, vintergator av dem
väntade bara på att skördas av henne, en efter
en som fullmogna frukter. Hon behövde bara
räcka ut handen för att de lydigt skulle falla
ner i den som i en kupig skål. Balens drottning
hade dansat sig trött i lysande salar, lekt nog
i månskenet, det var allt. Nu längtade hon
efter en stunds vila, efter fullständig ensamhet.
Så var det.
Snart skulle hon resa sig igen och omärkligt
försvinna ur vimlet. Hon sadlade sin vita häst
och jagade bort över ljungklädda hedar i
gryningen. Vid havet höll hon in den löddriga
springaren, satt av och kastade tyglarna över
manken, lutade kinden mot den Iena nosen och
tackade för färden. Så slet hon av sig kläderna
på klippan, lät dem falla till marken och kände
slutligen havsvinden svalka sin nakna kropp,
välkomnade de första solstrålarna med
utbredda armar och kastade sig sedan
huvudstupa i vattnet. Med öppna ögon mötte hon
det gröna kristalljuset, gled allt djupare ner,
fångade sprattlande silverfiskar och släppte
dem leende på nytt, skådade nya, sköna
världar, smäckra korallrev, sjöstjärnor och sakta
vaggande slingerväxtprakt, innan hon vände
upp till ytan igen och lättjefullt simmade mot
horisonten.
Vid någon okänd kust vadade hon i land,
havsskumboren. Solen slickade vattendropparna
från hennes gyllene hud medan hon skrattande
begravde tårna i varm sand, vandrade genom
orkidéfält, trängde in mellan hängande lianer
i den tropiska djungeln och satte tänderna
i saftigt sprutande frukter som träden bugande
räckte fram åt henne. Sjungande, dansande av
fröjd klädde hon sig i en dräkt av sidenvita
jättekronblad, ryckte till sig en slinga att knyta
om midjan och fortsatte sedan vigt springande
längre in i lövvalvet, långt in.
Plötsligt stannade hon och lystrade, omgiven
av paradisfåglarnas fladderflykt: toner nådde
henne ur fjärran, mässor åkallade henne,
anropade henne; sen tusen år hade körer klingat
i oavbruten åstundan efter detta ögonblick.
Hon trädde ut ur dunklet och tog sitt Atlantis
i besittning. Aloen blommade till sist efter
sekellång väntan på hennes blickar, knopparna
brast befriade och prunkade i extas inför
henne, källan sprang ut ur klippan i en
jublande båge, föll ner i djupet och samlades till
ett spegelblankt sel, ett glänsande gasellöga där
nere i den mörka mossbädden; dammen fylldes
av rödnäbbade, snöskrudade svanar som
seglade par om par bland näckrosblad och lotus
och hälsade henne med behagfullt buktande
halsar.
Då kvällen kom klättrade hon, följd av
nyfikna rådjur, i aftonrodnaden upp mot den
vita alptoppen utan fruktan för den branta
stigningen. Och där uppe, alldeles intill den
eviga snön, fann hon äntligen, flämtande av
ansträngning, den edelweiss hon längtat efter
i hela sitt liv. Hon kunde inte motstå den, till
lön för sin möda måste hon bryta den och äga
den helt. Länge strök hon med läpparna över
de blyga bladen och gömde sedan blomman
vid barmen; leende kände hon den som en
fingerspetssmekning eller en trevande
spädbarnshand mellan sina bröst. Evig snö låg
död omkring henne, avgrunden öppnade sig
svart under hennes fötter, men hon höll
handen om den skördade stjärnan och var
fullkomligt lycklig.
Glädjen blev för stor, den gjorde ont till
slut, den skar. Med ens stelnade hennes leende
till en grimas och handen knöts i kramp. Den
var inte längre sluten kring en blomma,
skräckslagen upptäckte hon att den stjärna hon plockat
var en skorpion, en reptil som redan hade
stungit henne, förgiftat henne. Det brusade för
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
