Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Eva Berg: Balens drottning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BALENS DROTTNING
öronen, munnen vidgades till ett skri, och hon
föll baklänges ner i djupet...
Fanns det ingen räddning? Det måste,
måste. Inte slut, inte för alltid! Hon störtade
till marken med det hotfulla dånet i öronen,
men hon slog sig inte, inte farligt; hon
hamnade på den trygga jorden. Den var god, man
kunde ta på den och känna igen sig i
verkligheten och vardagen med en suck av lättnad.
Hon var räddad, sträckte ut sig och kände hur
hjärtat småningom slutade att bulta mot
revbensstängslet. Fortfarande ringde det i
huvudet, men inte längre hotande, ljudet lät
välbekant. Hon hade hört det förr, det liknade
skolklockan som ringde till morgonbön eller
rast för länge sedan. Man måste alltid rusa,
skynda sig när den hördes, men den var inte
farlig.
Nej, det kunde ändå inte vara skolklockan.
Ljudet försvagades alltmer och blev bara en
enslig, svängande bronsbjällra på avstånd.
Klang, min vackra bjällra! Det var ju tidig
vintermorgon, hon var nio år och hade nyss
vaknat och kommit ihåg att jullovet började
just i dag. Hon behövde inte rusa upp för att
hinna i tid till morgonbönen. Reguladetritalen
skulle inte spöka på tre långa friveckor och
der dicke Gutbesitzer fick sitta ostörd vid
middagsbordet och vänta på slaktaren som kom
för att se den stora oxen. Ich komme gleich,
war die Antwort. Es regnet draussen. Es ist
finster und kält. Die Lampe brennt. Der Vater
und die Mutter reden mit einandern. Die
Kinder küssen ihre Eltern und gehen zu Bett.
Det hade varit i går kväll. Nu låg hon i sin
varma säng och kunde somna in igen om hon
ville. Hon hade försökt, men det hade inte
lyckats. Det gjorde ingenting eftersom det var
jullov, det var lika skönt att ligga stilla och
tänka, treva efter en sval fläck med tårna
längst ner i bädden, titta ut i mörkret, lyssna
till tystnaden och ha rättighet att bara gona
sig. Genom husväggen nådde henne en mono-
ton klang från gatan; det spröda ljudet trängde:
in i örat genom slummern. Bjällerklang på för-,
underligt tysta gator, inga hästhovar klapprar
mot stenarna som de ska när man håller på
att somna eller vakna, inga järnbeslagna
kärr-hjul skramlar förbi nedanför fönstret. Det kan,
bara betyda en sak. Det oerhörda har inträffat,
det otåligt eftertrådda, som man redan förlorat
allt hopp om. Med jubel fattar hon
sammanhanget: den första snön har fallit! På natten;
medan hon låg och sov har snälla flingor flitigt
virkat ihop en dämpande matta som av tjocka
badlakan över trottoarer och gator, husen har
fått vita burnuser och den oändligt långa, kala
hösttristessen har äntligen efterträtts av
strålande midvinterfest. Långt före gryningen har
mjölkkuskarna bytt ut kärrorna mot slädar
i stallet och satt bjällror på hästarna till tecken
att karnevalen har börjat. Nu skulle hon ta ett
hopp ur sängen och rulla upp gardinen med ett
salutskott som väckte småsyskonen:
— Det har snöat i natt! Det är alldeles vitt
överallt ute, höga drivor. Upp med er, kom hit
och titta!
Och sen på med kläderna avigt och bakfram
i ivern, kuddkrig och barfotadans, vällingen
slukas med skinn och allt, slagsmål om vantar;
och stickade luvor. Raskt upp på vinden med
tre trappsteg i varje kliv, ner med kälke, skidor
och skridskor. Febrilt väljande i tamburen
mellan de olika möjligheterna: skulle hon ändå
inte ta kälken? Skridskor fordrar ingen snö,
skidorna borde vallas över en gaslåga i köket
innan de användes, och syskonen ville också
helst ha kälken.
Det blev kälken. Hon vågade ju ligga på
måge i själva Himmelsbacken, inte många
jämnåriga gjorde efter det konststycket. De
flesta satt sedigt rätt upp som småbarn, hon
föraktade det övervunna stadiet. Redan mot
slutet av förra vintern hade hon tagit en lång
sats med kälken slängande efter sig i repet,
så att kamraterna måste vika undan när hon
19-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
