Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Per Lindberg: Ett teaterbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER LINDBERG
ETT TEATERBIBLIOTEK
När Machiavelli var landsförvisa«! från sitt
älskade Florens tillbragte han sitt liv på San
Cascianos lustgård. Om dagarna var han bonde
bland bönder eller timmerman bland
skogsarbetare. Men när kvällen kommer "går jag
upp i mitt bibliotek, på vars tröskel jag kastar
av mig mina smutsiga och gyttjiga kläder och
tar på mig en kunglig dräkt. Så, värdigt
beredd, besöker jag gamla tiders män, blir
vänligt mottagen av dem och vederkvickes av
en föda, som är för mig ensam och för vars
skull jag föddes ... Ingen blyghet avhåller
mig från att tala med dem."
Också den som är mindre oblyg än
Machiavelli kan få böcker att tala som personliga
vänner. Har ett bibliotek tillkommit på ett
naturligt sätt, sviker vänskapen inte.
Mitt bibliotek är egentligen mina föräldrars.
De har skaffat bok efter bok för sitt arbetes
skull. Sen har jag utökat samlingen bok efter
bok för mitt arbetes skull, vilket liksom deras
varit arbete vid teatern. Ett bibliotek, samlat
under två generationer, parallellt med ens
arbete, ger perspektiv. Utan kulturarvet blir
väl det enskilda människolivet en smula för
kort ändå. Kan vi inte erövra framtiden åt oss,
så varför avstå från att försöka hålla någon
del av det förflutna vid liv? Ett bibliotek är
ett vårdträd. Mitt vårdträd har sjuttio
års-ringar.
Min fader var på sextio- och sjuttiotalen en
ung olärd aktör vid några landsortssällskap,
som drog fram genom Sverige och Finland.
På den tiden var det vanligt, att ett
teatersällskap stannade så pass länge på varje plats, att
medlemmarna hann bekanta sig med stadens
publik. Och fadern blev därvid omhändertagen
av teaterintresserade rika borgare och lärda
män, som ville hjälpa till att bilda honom och
därför försåg honom med både det ena och
det andra i bokväg. Man kan se av hans
tidigaste bokförråd, vad de menade med
borgerlig bildning: från Tacitus och Cornelius
Nepos, i Hiertas små miniatyrformat, Gibbons
"Historia om romerska kejsardömets aftagande
och fall", Motleys "Nederländska frihetskriget",
fram till Macaulays Englands och Koskinens
Finlands historia. Och så Plutarque: "Les vies
des hommes illustres". Som kontrast till denna
heroiska historieläsning Darwins "Om arternas
uppkomst". Tänk att den boken verkade rå
en gång! Och tänk att Renans "Jesu lefverne"
kunde väcka indignation!
En speciell tidsdoft har några av den unge
landsortsaktörens böcker genom sina stålstick
med överrik ornamentik och en våldsam
dramatisk aktion i figurkompositionen.
Praktfullast är givetvis "Divina Commedia",
Doré-upplagan. Tidstypiskt är ett stort
Schillergalleri, ett dito Shakespeare, Billmarks stora
album över Gripsholm. Och så Oscar Fredriks
klassikeröversättningar: Herders "Le Cid" och
Goethes "Torquato Tasso". Vad var
naturligare än att en ung aktör skaffade sig dem för
att kvittera den blivande monarkens intresse
för hans yrke?
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
