Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Per Lindberg: Ett teaterbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT TEATERBIBLIOTEK
upplaga, varav det ena till och med innehöll
faderns diskret gjorda scenerianteckningar, ett
exemplar av "Gengangere" och två av
"Rosmersholm".
Bredvid Ibsen står, som sagt, hans store
hatare, Strindberg. Onekligen genomströmmas
man av en ägandets värme, när man låter
blicken överfara den hylla, som upptar sextio
första-upplagor av Strindberg, alla bundna
i ett enkelt brunt band, som inte låter en ana
vilket jäsande, jäktande hit och dit både
i fråga om innehåll och tryck, som gömmer
sig inom dessa neutrala band, alltifrån den
anonyma "I Rom" och den ståtliga "Mäster
Olof" i gotiskt tryck, med det sällan tryckta
"Efterspelet", åttiotalets morska små volymer
med de frejdigt tecknade omslagssidorna och
små krumeluriga vinjetter, de allvarliga
seelig-manska trycken av de naturalistiska
sorgespelen fram till de gernandtska trycken från
"Inferno"-krisen, glesa som en handskrift, de
festliga geberska historiedramerna eller de
hopkrympta kammarspelen från Ljus’ förlag.
En unik volym inrymmer Strindbergs
manuskript till pjäsen "Hemsöborna". Exemplaret
av "Svenska öden och äfventyr" är dedicerat
till familjens fyra ungar och skvallrar alltså
om vilken del av publiken Strindberg vände
sig till med sina "Svenska öden och äfventyr".
Ett annat ungdomsminne är en dedikation som
"Drömspelets författare" sände till
"Drömspelets förståare", när författaren fick höra att
den fjortonårige grabben hade läst upp den då
nyutkomna pjäsen utantill på en skolfest. Unikt
är också ett "Till Damaskus"-exemplar, i vilket
jag sammandragit trilogiens alla tre delar till
en enaftonpjäs. (Den framfördes på
Nasjonal-teatret i Oslo 1933.)
Några engelska Ibsen-volymer från senare
tid är förknippade med andra minnen. Jag
skulle en gång på trettiotalet iscensätta en
Ibsen på The Little Theatre i London. Mina
engelska värdar plockade fram olika översätt-
ningar för att jämföra. Men då
översättningarna innehöll åtskilliga vändningar, som
inte svarade mot originalet, bad man mig att
själv komma med förslag. Det var inte lätt för
en utlänning. Och hårt pressad högg jag till
med några uttryck, som låg gömda nere i det
undermedvetna. "Var fick ni det ifrån? Det är
ju ’Henrik IV’."
Jag hade inte läst "Henrik IV" på
originalspråket på år och dag. Men dagen efter denna
debatt på en Londonteater om repliker hos
Ibsen fick jag i present av tecknaren och
filologen George Skillan hans Shakespeareedition.
Mina första Shakespeareintryck hade jag
fått ur sir John Gilberts folioupplaga med dess
ruskiga och blodiga bilder och romantiska
gester. Det stora äventyret, själva upplevelsen
av denna värld skedde förstås på vanligt sätt,
genom Hagberg. Den tidiga Hagbergsupplagan
från 1851 fick vi barn inte röra. Det blev
de vanliga små blå banden som förmedlade
bekantskapen. De blev i det närmaste
sönder-lästa innan en klok moder kom på idén att
inköpa speciella arbetsexemplar, vilka hon
interfolierade för anteckningar. Läsningen
åtföljdes nämligen alltid av klotter med
blyertspennan. Tills en mansålder senare Per
Hallströms nya översättning visade, att Hagberg
hade översatt Shakespeare som en vän till
Schiller. Då behövdes det nya arbetsexemplar.
En annan nyöversättning är Henrik Rytters,
till norskt mål. Jag fick den i present, när jag
hade satt upp "Plent som de vil" på Målteatret
i Oslo. Den låter som om den var gjord av
Stiernhielm eller Urban Hjärne.
"Hamlet" har vi i åtskilliga versioner från
den gamla svenska prosaöversättningen (1820)
upp till Roycrofts amerikanska prakttryck 1902.
En lustighet är två interfolierade
"Hamlet"-exemplar: det ena med moderns minutiösa
sceneri och analys till faderns Hamlet, det
andra med sonens sceneri till Gösta Ekmans.
Ett tredje är försett med bilder från Schanches
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
