Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
skänker, är inte längre individuell ungdom,
utan det är folkets ungdom, den gamla goda
tiden, som återställes.
I själva verket tycktes spelet ha kommit
i dödläge: den otäcke Kleon är visserligen
hesegrad, men endast genom ett övermått av
pöbelaktighet, som står åskådaren upp i
halsen. — Då blir skådebanan tom, den
triumferande korvhandlaren och gubben Demos ha
försvunnit in i huset, och kören fyller ut
pausen med ett solonummer. Men plötsligt blir
korvhandlaren åter synlig, dock, det är ej
längre plebejen med de knyckiga rörelserna
och den gälla munvigheten. Avmätt värdig
stiger han ut på trappan och låter med
klangfull stämma de svepande långverserna rulla
över åskådarrunden, vördnadsfullt sekunderad
av körledaren:
Jag bjuder tystnad. Nu tige var mun, nu slut med
vittnesförhören,
nu må tingssalarna slå igen, som denna stad har sin
lust i,
och för en lycka, ej smakad förr, åskådarna höje en
lovsång!
— O, ljus för den heliga staden Athen och värn för
Arkipelagen,
vad bringar du oss för glädjebud? Må då gatorna
ryka av offer!
— Jo, jag har lagt gubben Demos i kok, och från
ful har jag gjort honom vacker.
— Och var är han nu, du upphovsman till så geniala
idéer?
— Han bor i forna tiders Athen, den violbekransade
staden.
— O, finge jag se honom! Hurudan dräkt bär han?
Hurudan är han vorden?
— Sådan som han var, när han förr satt till bords
med Miltiades och Aristides.
Men ni skall få se, ty redan hörs ett rassel av portar,
som öppnas.
Så jublen vid synen, som stiger fram: Athen från
forntida dagar,
den mångbeprisade understad, där den frejdade
Demos är bofast!
I detta ögonblick — så ha vi rätt att tänka
oss regien — ryckes den hittillsvarande
fonddekorationen, som föreställer en vanlig
husfasad, åt sidan, och där bakom visa sig det
förperikleiska Akropolis’ undersätsiga
tempelkolonner och trohjärtade, grant målade
skulpturer. Strax därefter framträder Demos med
talrikt följe. Men han är förvandlad: den
knar-rige, simpelt klädde gubbstrutten har stigit
upp ur den magiska kitteln som en rask och
ståtlig åldring i festdräkt, och över den nyss
skalliga hjässan svalla rika lockar,
sammanhållna av en ålderdomlig hårprydnad, den
gyllene tettix. Hänförd utropar körledaren vid
åsynen av den nya kulissen:
O, sälla, violbekransade stad. Athen, avundat av
världen,
låt oss skåda Hellas’ envåldskung och det attiska
landets furste!
— Se, här nalkas han präktig i gammaldags skick
och bär sin tettix på hjässan.
Ej jurymål utan fredsfördrag är den doft, som hans
balsam försprider.
— Var hälsad, du hellenernas drott! Vår egen glädje
vi hälsa.
Ty värdigt vår stad är ditt öde nu och värdigt
Marathonsegern.
Här har Aristophanes lyft den
tiotusenhöv-dade åskådarmängden till en höjd av
fosterländsk dikt, där dagens motsättningar
försvinna. Man märkte i förstone knappast, hur
vemodig den i verkligheten var, denna
storslagna hyllning till det athenska folket, där
skalden i ett slag gottgjorde all sin beska
kritik. Ty så skön är forna dagars Demos i sin
poetiska återuppståndelse just därför, att han
för evigt tillhör det förflutna. Blott ett
underverk kan ännu göra folket till vad det borde
vara.
Aristophanes tog första priset med
"Riddarna". Gudmund Björck
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
