Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Det kan synas vara ett hopplöst företag att
söka på svensk vers återge detta
mångskiftande, orkestralt byggda verk, vars strofer
understundom kunna dränkas i ett ljus av
en sådan vithet att läsaren bländas. Om de
oerhörda svårigheter som möter en tolkare av
denna Shelleys lyriskt-dramatiska komposition
kan redan en blick på den rytmiska
byggnadens variationsrikedom ge en föreställning.
Anders Österling vittnar också själv i en
inledning om de vanskligheter, varmed han haft
att brottas under arbetets gång. Det har skett
i etapper: "Att denna svenska tolkning av hans
främsta verk blivit färdig att utges just detta
år, beror dock mer på tillfälligheter. Den har
nämligen länge varit planerad. Av
shelley-beundraren Erik Hedén fick jag för många år
sedan en uppmaning att gripa itu med denna
uppgift, och ett litet brottstycke som då trycktes
i den av honom redigerade årsboken Vår Tid
1918, blev mitt första försök. Sedermera gjorde
jag en och annan ansats att fortsätta, men fann
svårigheterna så betydande, att hågen svalnade.
Först under den dystra krigsvintern 1939—40
tvang jag mig själv att syssla med
översättningen, som från våren till hösten 1941
fullbordades i ett svep."
Nyårsdagen 1942 kunde den svenska
allmänheten i en radioutsändning få del av Shelleys
förkunnelse och eteriska lyrik i Österlings
tolkning. Man minns vilket starkt och sublimt
intryck denna föreställning gav: Demogorgons
slutord, utslungade i nuets förvirring och
elände, stråla med samma elektriserande kraft
som den gång de tändes i en diktares bröst.
Kanske har Shelleys drama, när allt kommer
omkring, utsikt att vinna till och med större
resonans nu än det skulle ha gjort under
lugnare tider — underligt skulle det nog annars
vara beställt.
Om tolkningen kan endast en mening råda:
den är suveränt skicklig, präglad av all den
ömsinta konst som alltid karakteriserat
Österlings lyriska tolkningar. Shelley har, som
översättaren anmärker, "använt minst femton olika
versformer i sitt drama". Översättaren har
återgivit dem alla, men han har tillåtit sig en del
förenklingar, då det gällt rytmiska växlingar
och överdådet i fråga om metaforer.
De luftiga körpartierna ha nu i sin svenska
form ett välljud, som helt gör originalet rätt-
visa, blankverspartierna ha kraft, spänstighet
och auktoritet. Det faller sig inte lätt att
framhäva enskilda partier på andras bekostnad; det
är fråga om en ovanligt jämn och homogen
tolkning. Och om anmälaren här till sist vill
citera verkets avslutande parti, så sker det
därför att dessa Demogorgons ord i sig själva
utgöra kulmen i detta verk, oförgätligt och
grandiost uttryckande detta på visioner
överrika dramas innersta själ:
Den dag är här som dömer världsdespoten
att i sin avgrund störtas obegråten
och våldet släpas nu i fångenskap;
uthållig kärlek från sin starka tron
i visa hjärtan, från den branta bron
av dödlig svindel över klyftans gap,
från själva randen av förtvivlan svingar
hugsvalande kring världen sina vingar.
Av visdom, ädelhet och mod beseglad
skall fast förtröstan hålla hålan reglad,
vari förstörelsen är innestängd;
och om en tid, som ej kan ses av oss,
ur slappa händer åter släpper loss
den leda ormen, upprest i sin längd,
skall världens själ med samma höga konster
besvärja ner det ondas jättemonster.
Att lida ofattbar, oändlig nöd,
förlåta orätt, svartare än död
och trotsa makt, som ser allsmäktig ut,
att älska och fördraga med ett hopp
som när det krossas får förnyad kropp,
att utan vacklan hålla stånd till slut,
det är, Titan, att likna dig i glans,
god, skön och fri, som endast du befanns,
och endast det är Liv, Triumf och Segerkrans.
Johannes Edfelt
Tyska dikter
ARVID MÖRNE: Tysk lyrik i svensk tolkning.
Bonniers 1942. 5:50.
I Arvid Mörnes senare diktsamlingar har
man då och då funnit tolkningar av utländsk
lyrik, merendels tysk. Att han nu samlat sig till
en större uppgift i fråga om lyrisk tolkning har
man anledning att hälsa med glädje.
Mörne är minst av allt någon teknisk virtuos,
men han tillhör de gedigna och karaktärsfulla.
Hans egen lyrik har mycket av den nordiska
folkvisans mollton, och han döljer inom sig en
romantiker. Vad under då att han — alltsedan
sina ungdomsår, föreställer man sig — känt
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
