Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
personer och platser i sin omgivning har det
dock inte skett enbart för att slippa dra in
rättslösa människor i sammanhang som hur
oskyldiga de än må vara kunde utnyttjas i
komprometterande syfte utan snarare därför
att hon ännu så länge inte kan säga hela
sanningen om denna episod i sitt liv och sålunda
skulle ha känt sig hämmad av att tala i direkt
anföring. Alldeles tillfredsställande är inte
resultatet av denna förklädnad. I jämförelse
särskilt med boken om barndomen är den sista
boken mindre konkret och levande. Hur rik, ja
överrik på detaljer den än är får man aldrig
riktigt syn på verkligheten bakom. Inte ens
Maminka blir fullt tydligt exponerad och man
får en känsla av att författarinnan inte riktigt
trivts med att behöva vara både subjekt och
objekt på en gång.
Ord som frodighet och lummighet tränga sig
på en under läsningen. Författarinnan är en
sannskyldig fruktbarhetsgudinna när det gäller
att få verkligheten att blomma och dofta
omkring sig. Den gamla böhmiska borgen Stary
Dvur, där konstnärsfamiljen Prace drog in
någon gång mitt i mellankrigsperioden, hade
i åratal sovit sin törnrosasömn när Maminkas
trollspö fick den att för några korta, lyckliga
år leva upp innan den på nytt blev ett tillhåll
för ugglor och läderlappar. Slottet var en
present av tjeckoslovakiska staten, men det kostade
familjen Prace hela deras förmögenhet att dels
lösa in ägorna och lägga dem under kultur,
dels sätta byggnaderna i människovärdigt skick.
I verkligheten var det alltså staten som fick en
present av Praces, men när Stary Dvur äntligen
stod där beboeligt och med något av sin forna
prakt återställd, med bördiga åkrar och en
härligt blommande barockträdgård kom jätten
Gluff-Gluff och lade beslag på alltsammans.
Stary Dvur råkade ligga på fel sida om den
demarkationslinje som drogs upp i München,
husbonden tilläts i nåder det första året få
sitta kvar i ett rum på slottet medan de övriga
disponerades av tysk militär — för all del
mycket korrekt —, men när sedan invasionen
fullföljdes var han i egenskap av tjeck inte
längre betrodd ens som förvaltare utan fick gå
ifrån sin mannaålders odlargärning utan ett
öres ersättning. Sedan stod det inte på länge
förrän slottet, som redan förlorat sin själ,
också fullbordat sin fysiska upplösning. Nu är
det åter en ruin, berövad allt av värde som
kunde forslas därifrån, en symbol för det
våldtagna Tjeckoslovakien.
Med mycken känsla för den djupare
innebörden av denna tragiska historia, utan
ran-cune men då och då med rättmätig harm har
författarinnan berättat den. Hon har i
överensstämmelse med sin generösa, livsbejakande
natur lagt huvudvikten vid den första delen av
bokens i titeln uttryckta tema. "Bygga upp, ej
riva neder" är hennes paroll, och vad god vilja,
gott humör, ihärdigt arbete i förening kunna
uträtta även när de sättas till sannskyldigt
herkuliska uppgifter, därpå ger denna bok ett
strålande uppbyggligt exempel. Den är ett
ymnig-hetshorn, och även om bottensatsen är bitter
dricker man styrka och hopp därur.
Georg Svensson
Sex amerikaner
THORSTEN JONSSON: Sex amerikaner.
Bonniers 1942. 5:50.
Om man för en femtio år sedan skulle skrivit
en essaysamling om utländska roman- och
novellförfattare i brännpunkten för det
litterära intresset så skulle man möjligen ha skrivit
om ryssar men ännu troligare om fransmän.
Nu är det amerikanerna som är aktuella, det
är från amerikanska prosaister som man fått
och väntar sig att få ytterligare impulser.
Thorsten Jonsson, som inte bara är en mycket
framstående översättare av modern amerikansk
litteratur utan också i sin egen produktion
måste sägas stå särskilt Hemingway nära, är
jämte Artur Lundkvist en av våra främsta
kännare av modern amerikansk litteratur. För
BLM:s läsare är han ju också sedan flera år
känd som en mycket balanserad kritiker. Det
är därför nästan självfallet att han förr eller
senare skulle komma att essayistiskt behandla
moderna amerikanska prosaister.
De sex essayer som han nu samlat till en
bok behandlar Hemingway, Faulkner,
Stein-beck, Caldwell, Farrell och Saroyan, en
essaysamling alltså, sammanhållen både av hans
personliga smak och de behandlade
författarnas allmänna aktualitet. Thorsten Jonsson har
velat skriva om diktare som mer eller mindre
står hans hjärta nära och samtidigt orientera
allmänheten. Resultatet har också blivit en
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
