Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
lig iakttagare och skicklig berättare, säker och
balanserad i omdömet och med en utpräglad
kritisk syn på det växlande nyhetsstoffet. För
att vara amerikan är han väl insatt i tyska
förhållanden och tycks behärska det mesta av den
väldiga litteratur som redan föreligger om
Tredje riket. Atmosfären i det andra
världskrigets Berlin med dess våldsamma
svängningar mellan segervisshet och
nederlagsstämning — den senare oftast återkommande —
är utsökt fångad och porträtten av det tyska
dramats huvudpersoner sakliga och
övertygande.
Då Smith på nyåret 1940 kom till Berlin,
var amerikanerna de mest favoriserade
utlandsjournalisterna. Det var tydligt att den tyska
ledningen vid denna tidpunkt varken önskade
eller väntade en brytning med Förenta staterna
och stora förhoppningar knöts till den
amerikanska isolationismen. Amerikanerna rörde
sig fritt och var föremål för den mest
smickrande uppmärksamhet och gästfrihet; någon
verklig förhandscensur existerade ännu inte.
Men i och med att den amerikanska kongressen
antog låne- och uthyrningslagen, som gjorde
Förenta staterna till Storbritanniens icke
krigförande bundsförvant, förändrades situationen.
Det vänliga bemötandet försvann och i stället
blev de amerikanska tidningsmännen föremål
för en långt gående misstänksamhet och från
och med sensommaren 1941 för en ofta direkt
brutal behandling av de tyska myndigheterna.
Arresteringar och husundersökningar vidtogs
och protester från den amerikanska
ambassaden lämnades genomgående utan avseende.
Samtidigt skärptes kampanjen mot den
amerikanske statschefens person på ett sätt som
torde vara utan motstycke i förhållandet
mellan två länder som uppehåller normala
diplomatiska förbindelser med varandra.
Det var under denna period som Smith och
hans kolleger föll offer för vad de kallade
"berlinsjukan", ett nervöst retningstillstånd
som tog sig uttryck i att amerikanerna inte
längre ens nödtorftigt kunde dölja sitt hat och
sin avsky för den nazistiska regimen, vilket
medförde allt allvarligare förvecklingar med
de tyska myndigheterna. Den 7 december 1941
lämnade Smith Tyskland för att över Schweiz
återvända till sitt hemland. Fyra dagar senare
förklarade Tyskland Förenta staterna krig, var-
efter de kvarvarande amerikanska
tidningsmännen omedelbart blev arresterade och
internerade. Det var med lättnad som Smith
lämnade Tyskland och i fast övertygelse om att
Tyskland redan förlorat kriget.
Hans övertygelse förefaller vara väl grundad
även om den ger anledning till vissa
reservationer. Den pessimistiska framställningen av
livsmedelssituationen bygger sålunda endast på
erfarenheterna från Berlin och mycket talar för
att försörjningsläget är betydligt bättre ute på
landet och i de mindre städerna än i
rikshuvudstaden. Tyskarnas bristande entusiasm
för kriget är däremot säkerligen alldeles
riktigt återgiven liksom också deras fruktan för
det öde som oundvikligt kommer att drabba
det tyska folket i det ögonblick då Europas
kuvade folk återvinner sin frihet. Det är väl
också ytterst denna fruktan som gör att folket
alltjämt står ut med de allt hårdare
påfrestningarna.
Smith gör en intressant analys av den inre
oppositionen, som han finner företrädd i den
illegala kommunismen, kyrkan och den gamla
preussiska officerskåren. Rätt överraskande är
hans uppskattning av kommunismens
utbredning och styrka, men det är möjligt att den,
som han vill göra gällande, faktiskt
stimulerades av den tysk-ryska vänskapen 1939—41.
Mindre övertygande är den roll han tillmäter
kyrkan som centrum för den politiska
oppositionen; något större grepp på den tyska
ungdomen, som numera i betydande utsträckning
torde vara helt avkristnad, torde väl dock
kyrkan inte längre kunna ha. Vad så
officerskåren beträffar — Smith har en utomordentlig
skildring av preussisk officersmentalitet — så
är det självklart att där finns mycket
motstånd mot de nazistiska uppkomlingarna inom
Waffen SS, men officerskårens lojalitet mot
den tyska staten torde dock vara höjd över
alla tvivel, vilken ledning denna ståt sedan än
må ha.
För Smith är den avgörande vändpunkten
i den tyska tragedien det ryska fälttåget med
alla dess besvikelser och grusade
förhoppningar. Höjdpunkten i hans bok är också
redogörelsen för rikspresschefen doktor Dietrichs
dramatiska presskonferens den 9 oktober 1941.
Dietrich kom direkt från der Führers
högkvarter och hade hans bemyndigande att med-
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
