Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
dela den församlade utlandspressens
representanter, att den tyska offensiven på sju dagar
definitivt och oåterkalleligt slagit den ryska
armén i spillror. "Och detta", skrek
rikspress-chefen, "mina herrar, sätter jag hela mitt
journalistiska anseende i pant på!" Endast några
dagar senare visade det sig att uppgifterna
varit direkt oriktiga, den ryska motoffensiven
satte i gång med fruktansvärd kraft och det
första förödande vinterfälttåget i öster tog sin
början. Detta, menar Smith, gjorde ett
fullständigt förlamande intryck på den tyska
opinionen, som sedan den stunden förlorat all
tro på de officiella kommunikéernas
sanningshalt.
I denna punkt har Smith säkerligen alldeles
rätt. Man frågar sig då, hur kan doktor
Dietrich, vars "journalistiska anseende" nu
måste vara åtskilligt skamfilat, alltjämt sitta
kvar på sin viktiga post. Den dramatiska
presskonferensen den 9 oktober hade måhända
ett bestämt politiskt syfte som undgått den
amerikanske iakttagaren. Den 16 oktober
avgick kabinettet Konoye och efterträddes av
kabinettet Tojo, som företrädde den mest
extrema japanska nationalismen. Den 7
december kom anfallet mot Pearl Harbor och Japan
hade inträtt i det andra världskriget. Det kan
åtminstone tänkas, att presskonferensen den
9 oktober och de oriktiga uppgifter som där
lämnades avsåg att påskynda
regeringsombild-ningen i Tokio och stimulera Japans
uppslutning vid de båda andra axelmakternas sida.
Med oförvillad blick har Smith följt hela den
inre utvecklingen i Tyskland under den tid han
var verksam i Berlin. Han är fullt medveten
om den fruktansvärda innebörden av den tyska
ungdomens nazifiering och han ser ingen utväg
hur man efter kriget skall komma till rätta med
detta ungdomsproblem. Han är helt fri från
varje hat mot det tyska folket, vilket han
i stället i många avseenden finner sympatiskt
och föredömligt, och han varnar sina
landsmän för att låta vedergällningen i hela dess
tyngd drabba detta tyska folk. Samtidigt döljer
han dock inte, att det just är detta tyska folk,
som ytterst är ansvarigt för ohyggligheterna
i de ockuperade länderna. Men han erinrar
om hur många tyskar reagerade exempelvis
mot massdeportationerna av judarna på hösten
1941 och införandet av de gula davidsstjär-
norna. Hans iakttagelser är säkerligen riktiga
men lär dock inte nämnvärt kunna reducera
folkets ansvar.
Howard K. Smiths tysklandsreportage är en
av de märkligaste böcker om Tredje riket i
krig som hittills föreligger på svenska. Det
är ett arbete som ger verkliga informationer
— redogörelsen för organisationen av SS och
Gestapo torde sakna motstycke i litteraturen —
och det fyller samtidigt mycket höga litterära
anspråk. Lika litet som Dodds och Shirers
dagböcker kommer denna bok att kunna förbigås
av dem som kommer att skriva det andra
världskrigets historia. Bo Enander
Mysterierna Thyssen
FRITZ THYSSEN: Jag betalade Hitler.
Översättning av Alf Ahlberg. Natur och
Kultur 1942. 6: 50.
Mer än en gåta är förknippad med Fritz
Thyssens öde och med hans uppseendeväckande
bok. Den tyske industrimagnaten och före
detta nazistvännen framträder här som en
botgörare, och hans senare öde, som ännu inte
är känt, är väl martyrens. För att bedöma
boten måste man emellertid först kunna svara
positivt på frågan om bokens förhållande till
författarnamnet. Det är uppenbarligen inte,
som man på ytligaste belackarhåll vågat påstå,
fråga om egentligt falsarium. Men
omständigheterna är dunkla och intressanta.
Efter sin flykt från Tyskland vid
krigsuvertyren gjorde Thyssen om förvåren 1940 upp
med en amerikansk förläggare och kom att
skriva i Frankrike, medan lavinen rullade. När
den uppslukade honom, hade han enligt
översättaren — Alf Ahlberg — som färdiga
avlämnat ett tiotal kapitel, huvudsakligen i
början. "Resten har han dikterat men ej hunnit
granska." Man kan märka skarvarna mellan
talat och skrivet, och uppgiften bör inte i och
för sig betvivlas. Inte heller bör man
misstänka utgivarna för alltför otillbörliga ingrepp
i den på svenska framlagda texten; i så fall
vore de dels skickligt anbragta, enär den för
Thyssen utmärkande blandningen av andlig
torftighet och praktisk klokhet är genomgående,
och även otillräckliga, då de knappast förmått
ge boken sken av ett första rangens dokument.
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
