Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
■möjligt av "det förlovade landet", och detta
pioniärarbete försiggick under ett mer eller
mindre oavbrutet hot om översvämningar,
missväxt, hungersnöd, för att inte tala om
överfall av indianer och vilda djur. Det är
mot denna dramatiska bakgrund författarinnan
tecknat bilden av ett mormonäktenskap eller
rättare sagt flera, med alla de konflikter som
ett sådant oundvikligen föranledde. Någon
plaidoyer för polygamien utgör knappast
hennes bok, men man får än en gång tillfälle att
beundra det okuvliga modet och den sega
uthålligheten hos dessa nybyggare av skilda
nationaliteter, som under otroliga umbäranden
förvandlade ödemarker till odlad jord. —
Hugo Hultenbergs översättning är som vanligt
av högsta klass. — För den av ämnet speciellt
intresserade kan i förbigående påpekas, att
mormonernas historia under perioden före den
i Maurine Whipples bok skildrade blivit
föremål för skönlitterär behandling i Vardis
Fischers häromåret utgivna roman "Children
of God". Thure Nyman
HARRY LEE: Förlorad dag. Översättning av
Hugo Hultenberg. Norstedts
1942. 11:—.
Harry Lee berättar mycket utförligt om en
kvinnas karriär inom ett varuhus från
paket-inslagerska till inköpschef. Den bästa delen av
sitt liv ägnar hon helt åt varuhuset och under
tiden förlorar hon sig själv, sin känsla, sin
förmåga att leva. Hon gifter sig med en man som
begär kärlek i stället för högre inkomster, och
honom blir hon snart färdig med. Hon väljer
med beräkning sina älskare bland varuhusets
överordnade, men misslyckas slutligen med en
hårdfjällad karl av hennes egen typ, som på ett
för läsaren tillfredsställande sätt genomskådar
henne. Hon är bara tom och kall, en
sannskyldig slinka, som med fulländad moralisk
förljugenhet uppehåller skenet inför sig själv.
Det påstås i boken att kvinnor inte kan
intensivt ägna sig åt en uppgift utanför äktenskap
och kärleksliv utan att gå förlorade som
kvinnor. Det anses däremot män kunna. Men frågan
är hur många män som egentligen klarar denna
vanskliga sak och om inte kvinnorna efter
misslyckade försök under några generationer
kommer precis lika långt. Boken utgör ett
välskrivet verklighetsreportage i den vanliga
stilen. Någon konstnärlig distinktion äger den
inte, men visar ett envist grepp på
genomförandet av kvinnans utveckling med dess
skrämmande, logiska resultat. Och om varuhus har
författaren inhämtat en kännedom som den
ordinäre strökunden inte sitter inne med.
Artur Lundkvist
HUMFREY JORDAN: Mitt land begär.
Översättning av Greta Åkerhielm.
Skoglunds 1942. 8:50.
"Mitt land begär" är en mycket aktuell bok.
Den skildrar en engelsk lastångares färd över
haven i och utan konvoj, med u-båtar lurande
i farvattnen. Att avslöja vad som händer den,
dess besättning och passagerare skulle vara att
undanhålla läsaren en del av nöjet, men så
mycket kan sägas, att spänningen stegras i ett
par etapper och kulminerar mot slutet. Den
första omgången är snarare unik än typisk och
har en lätt bismak av gammal sjöromantik,
men författaren har undgått blindskäret med
samma skicklighet som kapten Pell undviker
det förrädiska korallrevet och lotsar sitt fartyg
in i nödhamnen. Det fordras kallblodighet
i bägge fallen, och Humfrey Jordan har inte
utan orsak skildrat den kärve befälhavaren på
"Parana" med sådan sympati: de äro
själsfränder. Ingendera är elegant, men bägge äro
sakliga, kunniga och rejäla karlar, som veta
det mesta om sitt yrke. Det mänskliga staffaget
i boken är för övrigt behandlat med förståelse
och bister humor, som ibland får vika för
uppriktig förtrytelse eller förakt. Författaren
döljer inte, att det även bland engelsmän och
engelskor finns folk, som inte inser, att
parollen gäller även dem: "Mitt land begär".
Thure Nyman
EVELYN EATON: Men aldrig vila seglen.
Översättning av Axel Essén. Saxon
& Lindström 1942. 8: 50.
Evelyn Eaton hör till de just nu talrika
författarinnorna som skriva historiska romaner.
Boken är intet mästerverk i sin genre, men den
är heller inte otrevlig att läsa. Om man bara
önskar några timmars avkoppling utan annan
avsikt än att fördriva tiden, så kan man lika
gärna läsa den här boken som gå på en enklare
äventyrsfilm. Hjälten Paul de Morpain är inte
otroligt ädel eller otroligt stark utan en rätt
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>