Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
nådes väl inte ens på 1700-talet till de lättare
brotten?
Romanen handlar om hjältens och hans
kamraters försök att skaffa sig en dräglig tillvaro
i det nya landet, om deras lyckade men
strapatsrika flykt därifrån och deras slutliga öden
i England. På sista sidan står hjälten beredd
att som fri man och kolonisatör återvända till
Australien.
Författarnas avsikt har varit att göra både
en kulturhistorisk skildring och en spännande
roman, men resultatet är inte lyckat. Vad som
gör starkast intryck är de tydligt
dokumenterade partierna, framför allt skildringen av den
långa, hemska överfarten från England. De
fabulerade partierna är god äventyrsschablon
men inte mer. Människorna är bara typer, inte
i något fall tillfredsställande individualiserade.
Och spänningen slappnar alltemellanåt.
Skildringen av den långa flykten i båt kommer en
bara att med saknad tänka på seglatsen till
Timor i samma författares "Kamp mot sjön",
och överhuvudtaget tål "Botany Bay" inte på
något sätt att jämföras med den utmärkta
historiska romanen om myteriet på Bounty.
Sven Barthel
ROBERT GREENWOOD: Den okuvlige mr
Bunting. Översättning av Arne
Hägglund. Ljus 1942. 8: 50.
Det var inte utan saknad man lämnade
mr Bunting i Robert Greenwoods första roman
om den genomengelske hedersmannen med
hans något besvärliga familj och hans en
smula trassliga men i grund och botten solida
affärer, och när han nu dyker upp ur
boktravarna igen som "Den okuvlige mr Bunting",
återser man hans rundlagda fysionomi med
glädje och vissa förväntningar. De komma icke
på skam. Det har gått några år sedan sist, det
är krig i världen, och det är inte den livsluft,
som borgaren Bunting helst andas. Han har
den enligt demokratisk uppfattning sunda
instinkten att avsky all onödig förstörelse, det
må gälla människoliv eller materiel. Han är
inte och ger sig inte sken av att vara modig,
men när brandbomberna börja dråsa ner i
närheten av Villa Laburnum, går han ut och öser
sand på dem, och när kriget drabbar honom
med personliga slag, visar han prov på något
som i en annan bok om en annan person skulle
ha kallats för själsstorhet, men som här kanske
mera passande kan uttryckas med att han
håller sig rak i ryggen. Ord som hysteri och
panik finnas möjligen upptagna i det lilla
lexikon över främmande ord, som mr Bunting
alltid bär på sig, men det förefaller osannolikt,
att han skulle ha kommit på idén att slå upp
dem, och i varje fall ligga företeelserna
utanför hans erfarenhetssfär. Man har en stark
känsla av att så som mr Bunting reagerar
inför bombräder och nederlagskommunikéer,
så reagerar en väsentlig del av den engelska
allmänheten. Den som vill få en konkret bild
av engelsk krigsmentalitet, har åtskilligt att
hämta hos mr Bunting, med individuella
nyanser i hans närmaste omgivning. Själv står han
som ett monument över det sinnelag, som helt
enkelt inte kan kapitulera inför våld och
maktmissbruk gentemot de värden, som göra livet
värt att leva även för en vanlig enkel
människa. Och när man lämnar honom för den
här gången, sker det i hopp om att snart få
möta honom under omständigheter, som bättre
passa hans genommänskliga livssyn.
Thure Nyman
MAURINE WHIPPLE: Löftets land.
Översättning av Hugo Hultenberg. Ljus
1942. 14:50.
Maurine Whipples "Löftets land" är ett nytt
exempel på den sedan några år här i landet
välkända typen av mestadels amerikanska
romaner av halvt historisk karaktär och gärna
med en historisk gestalt skymtande bland de
diktade figurerna. Den har samma svällande
bredd — nära 650 tättryckta sidor —, samma
noggrannhet i fråga om de kulturhistoriska
detaljerna, samma rikedom på personer och
samma liv över skildringen, som utmärka de
bästa av denna kategori av böcker. Den
historiska person, som i det här fallet får uppträda
som ett slags ankare i tid och rum, är
mormon-ledaren Brigham Young, och berättelsen är
förlagd till tiden kort efter mormonernas
utvandring till Utah, alltså omkring och efter
1860. Deras rättigheter att fritt utöva sin
religion och speciellt det däri stadgade månggiftet
hade ännu inte erkänts av Förenta staternas
regering, och mormonerna utsattes för
trakasserier och förföljelser av olika slag. Deras
politik gick ut på att kolonisera så mycket som
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
