Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kate Bang och Fredrik Böök: Heidenstam vid smältdegeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATE BANG OCH FREDRIK BÖÖK
Detta nya står i Svea, men ändrades i "Hans
Alienus" till andra.
I samma strof heter det i handskriften, att
dagens krigande
skara spänner
tankens båge av senor och stål.
Men trycket i Svea har redan "ordets båge".
Nionde strofen förekommer i handskriften
som ett inskott, på en fastklistrad remsa. Den
har ursprungligen innehållit varianter.
Aldrig som fordom jag varmt och glatt
stundens frågor kan dryfta;
tankarne bindas dag och natt
nederst i skuggornas klyfta.
Och i slutraden:
skall jag sorglöst sitta till bords.
Men redan i handskriften har Heidenstam
ändrat:
Aldrig kan jag som fordom glatt
stundens frågor dryfta;
tankarne famla dag och natt
Det överensstämmer med den definitiva texten,
så när som på tankarne i stället för tankarna;
och i sista raden blev det muntert i stället för
sorglöst; i "Hans Alienus" slutligen munter.
Tionde strofen är i handskriften identiskt
lika med "Hans Alienus’" text. Likaså den
elfte, så när som på ett ord i slutraden.
Handskriften har "min syn förbi", likaså Svea; först
i handskriften till "Hans Alienus" ändrades
syn till blick.
Tolfte strofen har genast fått sin definitiva
form. I den trettonde och sista lyder första
raden i handskriften:
Kedjad vid brinnande blodets begär.
Så trycktes det också i Svea. I handskriften
till "Hans Alienus" finner man en
blyerts-skriven och halvt utplånad variant:
Kedjad vid livet och livets begär.
Men därefter har Heidenstam funnit den
formulering, som blev slutgiltig:
Kedjad vid livet min stav jag bär.
Frågar man sig nu, hur omarbetningen av
"Pilgrimens julsång" skall bedömas, så råder
det inget tvivel om att den rent artistiskt sett
varit lyckosam. De formella ändringarna är
förbättringar, de utmönstrade stroferna hörde
till det svagaste. Dikten har vunnit i
konstnärlig helgjutenhet — slagget har avlägsnats,
mistor har fyllts och glättats.
Men betyder omarbetningen också en
förändring av diktens tanke- och
stämningsinnehåll? Även denna fråga måste bejakas. Man
kan uttrycka det så, att Heidenstam trängt
tillbaka det hedniska inslaget i poemet, nämligen
för så vitt man fattar det hedniska som
antikristligt. Det fanns från början ett blasfemiskt
drag i Hans Alienus-figuren. Han vände sig
mot de religiöst färgade barndomsminnena:
pilten vid foran sjöng en julsång, men dessa
stilla, saliga, soningsfulla julkörer har blivit
pilgrimen främmande — hans "julsång"
handlar om jungfrurov och venusbilder, om
lustar-nas flammande skönhetstummel. Det är ett eko
av de känslor, som fyllde den unge
Heidenstam, när han beundrade Jean Richepins
hädiska "Les Blasphèmes", när han i
brevväxlingen med Strindberg kallade sig
hundhedning, när han diktade de hänsynslösa och
utmanande bibliska poem, som han refererade
i ett brev till Georg Brandes och förklarade sig
ha bränt. Hans Alienus var från början tänkt
som en sinnlighetens apostel, likaväl som den
unge Heidenstam när han samman med
Strindberg förhärligade polygamien och i
"Isissystrarnas bröllop" förkunnade att vad mänskorna
kallar synd och brott är "synd och brott i deras
ögon blott" — de flammande lustarna, hette
det i en strof, "var för skuggorna skuldlöshet".
Allt detta är, visserligen inte helt utplånat,
men dock mildrat genom omarbetningen —
själva centaurernas jungfrurov målas i mindre
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
