Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kate Bang och Fredrik Böök: Heidenstam vid smältdegeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEIDEN STAM VID SMÄLTDEGELN
desto mer överraskande är upptäckten, att
poemet "Morgonen" har en äldre version, och
att denna version gör ett utpräglat ofullgånget,
ja, trasigt intryck. När "Morgonen" trycktes
första gången — det var 1892 i en
tillfällighetspublikation, Ljus åt vårt folk, — hade
den titeln "Morgonsång", och den började
inte med de två klassiskt enkla raderna:
Redan hörde jag hanen gala.
Båten väntar oss vid dimmigt sund.
Utan dessa motsvarades av två förbluffande,
bisarrt förvridna, halvt obegripliga linjer:
Nattens bleka sorghusviner skvala
bäst från surnande tunnors sprund.
Vad syftar de på? Är det månne ett slags
litterär krigsförklaring mot nattens och mörkrets
och sagans poesi, besläktad med den trotsiga
oppositionen mot gråvädersstämningarna i
"Höstsång"?
De två första stroferna är eljest nästan
identiska med den kanoniska texten, men efter dem
följde det två hela strofer, som är ägnade att
överraska.
Båten väntar oss och styret knarrar.
Redan skäran kvistar klöv,
och i aktern byggs på späda sparrar
raskt ett sviktande tak av löv.
Under grönskan skratta
varma huvuds rad
bakom pärlbesatta
årans sänkta blad.
Alla holmars granar speglat hänga
svart som ragg från doppad tass,
och en gosses bruna armar klänga
högt i förn med en flöjt av vass.
Krama stävens kula
som en stor renett.
Fjärdens rand och gula
himmelen bli ett.
Detta inledande parti har en väsentligt annan
karaktär än fortsättningen —det är
måleriskt-realistiskt, det är en modern landskapstavla
med inslag av småtrevlig genrebild. Man skulle
kunna tänka sig poemet illustrerat i en samtida
jultidning av Jenny Nyström-Stoopendahl eller
av Carl Larsson. Där finns ännu ingenting av
den andaktsfulla ensamhet, av den stumma
hänryckning, av den antikt prästerliga
solennitet, som präglar de senare stroferna.
Heidenstam har börjat "Morgonsång" på ett lägre
plan, i en halvt polemisk sinnesstämning,
besläktad med den som rådde i "Höstsång" och
de litterära stridsskrifterna — varom de två
första raderna vittnade — han skildrade
båtfärden som ett lantligt-idylliskt sällskapsliv;
men efter hand lyfte sig stämningen till en
högre och heligare sfär, och sceneriet gled
över i det antikt stiliserade, i det sublima. Man
har övergången från dekorativ picknick till
sakral offerhandling i den strof, som följde
efter de båda strukna:
Fyllda korgar. Blåklintsbundna grepar.
Mattor bredda på sits och toft.
Snibbens gröna veck i vattnet släpar.
Skall dock allt vi fått kärt bli stoft!
Karön borde spilla
tårar på oboln.
Låt oss vagga stilla
in i själva soln.
"Morgonsång" var ett ofullgånget poem —
det hade i inspirationens stund utvecklat sig
till något annat och större än vad skalden
planlagt, men det släpade med sig resterna av sitt
ursprung som ett foster moderkakan eller en
kyckling äggskalen. Med ett genialiskt grepp
strök Heidenstam 1895 bort det överflödiga
och avlägsnade det skorrande
inledningsackordet — och "Morgonen" var färdig, utan fläck
och lyte. Det är ett mästerstycke av positiv
kritik.
6
Om den negativa kritiken handlar till inte
ringa del det stora, på en gång
satiriskt-fantas-tiska och extatiska poemet "Myrstacken", där
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
