- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
123

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Sven Stolpe: Om att läsa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM ATT LÄSA

sådan genomläsning helt enkelt är uttröttad
och måste söka sig en timmes sömn. Det är
icke intellektuella hinder som här står i vägen.
Utan det är hennes oförmåga att läsa på ett
praktiskt sätt. Hon läser nämligen varje ord.

Den vane läsaren läser alltså icke varje ord.
Hur mycket läser han då egentligen av texten?

Innan jag försöker besvara denna fråga för
egen del, vill jag inskjuta, att den
urvalsprocess, som det här är frågan om, tycks vara
omedveten och automatisk. Det är ögat självt
som gör sovringen. Och har man en gång
kommit underfund med hur ögat sovrar, skall
man fattas av den livligaste beundran för
finessen i den mekanism, som här — oss
omedvetet — träder i funktion.

Var och en har säkert lagt märke till att
man läser en ledartext snabbare än en boksida.
Varför? Om man lämnar åsido textens mer
eller mindre krävande innehåll i respektive
fall — så skall man finna, att orsaken är den
olika spaltbredden. Ögat rusar — med fullt
och adekvat uppfångande av tankegången —
mycket snabbare igenom en tidningsspalt än
en boksida. Detta beror tydligen på att ögat
har vissa svårigheter att komma till rätta med
en bred spalt. Dels därför att blickens flyttande
från den ena radens slut till den andras början
givetvis tar större tid i anspråk, när det gäller
en bred spalt, än när det gäller en smal; detta
gäller den ovane läsaren. Men dels också
därför att ögat icke läser ord- eller radvis utan,
om jag så får uttrycka mig, blockvis; detta
gäller den vane läsaren.

I det följande utgår jag uteslutande från
egna, dock genom många experiment
kontrollerade, erfarenheter. Den säkert existerande
(amerikanska?) speciallitteraturen har jag inte
haft någon kontakt med.

Den väsentliga skillnaden mellan den ovane
och den vane läsaren är sålunda, att den förre
läser ord för ord, rad för rad, medan den
senare läser i block. Därmed menar jag, att

ögat praktiskt taget samtidigt uppfångar vissa
textgrupper på mellan tre och sex rader. Ett
experiment visar, att den vane läsaren efter en
enda blick på en sex raders text utan svårighet
kan nedskriva dess väsentliga innehåll. Hur är
detta möjligt?

Man kan få en ledning, om man betänker
en sak, som varje korekturläsande författare
säkert erfarit. Han kastar en blick på en
korrektursida och sätter utan en sekunds dröjsmål
fingret på det enda ord, som är felstavat. Ögat
äger tydligen en vana eller trivsel vid de rätta
stavningarna och förmår med en snabbhet,
som vårt förstånd inte kan följa, i ett
helhetssvep övertyga sig om att orden är rätt stavade
så när som på ett enda fall, som genast
avslöjas.

Undersöker man nu, vilka delar av en icke
alltför bred spalt, till exempel en ledarartikel,
som ögat praktiskt taget i ett moment
uppfattar, så finner man (eller rättare: så fann jag
mitt fall) följande:

Ögat förmår uppfatta och läsa block på
maximalt sex rader samtidigt. Ur dessa block
uppfångar ögat ett ytterst litet antal ord, valda
på ett alldeles speciellt sätt. Och av dessa ord
är de ojämförligt flesta substantiv.

Provexperiment visade, att jag efter en sådan
snabb och syntetisk blick genast kunde på ett
papper anteckna tankegången i det lästa stycket
— däremot självfallet inte den exakta
ordalydelsen. Försökte jag själv bestämma, vilka
ord jag observerat, så visade sig detta ogörligt
genom blotta minnet. Däremot var det möjligt
att lägga min rekonstruktion vid sidan av
originalet och göra en jämförelse. Denna jämförelse
förde till för mig själv förbluffande resultat.
Det visade sig sålunda, att jag exakt uppfattat
ett ytterst litet antal ord — högst tre men ofta
icke mer än ett enda per rad — ja, det fanns
texter, där jag kunnat utmärkt exakt återge
tankegången utan att på vissa rader uppfatta
ett enda ord! På något för mig själv till att

123

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free