Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Sven Stolpe: Om att läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
börja med obegripligt sätt var de ord som
fastnade så sinnrikt valda, att de osvikligt "gav
mening".
Överraskande var också, att i min
reproduktion de exakt återgivna orden i stort sett stod
på samma plats på raden som i originalet.
Mellanrummen var utfyllda med egna ord, som
ofta hade endast en svag likhet med originalets,
dock utan att meningen väsentligen
förvanskades.
Men experimentet visade också en annan sak.
Ögat läser icke bara icke hela raderna eller alla
ord, det läser icke ens hela ordet! Jag märkte,
att av ett avstavat ord endast den första
stavelsen inregistrerades, såvida den gav mening. Av
ordet människorna läste ögat sålunda endast
ungefär människ ..., av ordet diktaturerna
endast ungefär diktat..., och så vidare. (Jag
talar här självfallet icke om ovanliga,
nybildade eller på ovanligt sätt använda ord, liksom
naturligtvis icke om utländska ord.)
Vidare tycktes ögat endast med motvilja läsa
ett ord i början eller slutet av en rad — såvida
icke sammanhanget obönhörligen krävde detta.
Blicken vilade — självfallet för att bespara
kraftförbrukning och för att möjliggöra
snabbast möjligast snabba uppfattande av det
väsentliga — oavlåtligen riktad mot blockets mitt. En
stark känsla av irritation infann sig, så snart
ögat måste glida åt sidan för att fatta meningen
— att icke tala om sådana fall där det tvangs
att läsa en rad två gånger.
Sedan det första blockets kärna konsumerats,
gled ögat i ett hopp vidare till nästa block. En
ordinär boksida med icke alltför bred textyta
kunde på så sätt klaras av i fem eller sex
blockbilder.
Vid försöken att rekonstruera de lästa
texterna befanns, att en mängd nyanser ofta var
försvunna, medan däremot i andra fall
förvånande många nyanser ändå var med. Oftast
var adjektiven och adverben — utom de spe-
ciellt målande eller ovanliga — försvunna och
hade fått ersättas med andra ur egen fatabur,
dock i regel tämligen adekvata. (En ganska
lustig upptäckt var, att jag i mina egna
rekonstruktionsförsök omedvetet själv fablade i den
prosastil, som jag visste var den ifrågavarande
författarens!)
Jag kan alltså sammanfatta mina
erfarenheter på detta sätt:
Ögat läser i block på maximalt sex rader.
Ögat ser väsentligen mot blockets mittpunkt.
Ögat sovrar ur blocket de för sammanhanget
viktigaste orden, i regel substantiven.
Ögat läser av de sovrade orden i regel endast
de för begripandet nödvändiga första
bokstäverna.
3
Några exempel skall klargöra det nu
anförda. Jag trycker först av originaltexten:
På tyskt håll utsätts Beveridgeplanen
för en synnerligen omild kritik. Den
betecknas nämligen som ett plutokratiskt
bedrägeri mot det engelska folket. Man
menar på tyskt håll, att hela förslaget
inte är något annat än "lögn och
förbannad dikt", då det behärskande finansskikt-
Min egen rekonstruktion efter en snabb
blick på detta stycke text lydde:
Man har från tysk sida utsatt
Beveridgeplanen för en förintande och skarp
kritik. Man betecknar den som ett typiskt
plutokratiskt tilltag och ett bedrägeri mot
engelsmännen själva. För tyskarna ter
sig hela aktionen som lögn och
förbannad dikt...
Det intressanta i denna rekonstruktion är,
att vissa ord där intar tämligen rätt plats. Om
man skiljer ut de ord, som riktigt återgivits
— dels i sin exakta lydelse, dels till sin
placering —, så får man följande resultat:
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
