Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Norsk berättare
NILS JOHAN RUD: Jakten och kvinnan.
Översättning av Eyvind Johnson.
Skoglunds 1942. 7:50.
NILS JOHAN RUD: Gott mod, människa.
Översättning av Eyvind Johnson.
Skoglunds 1942. 7:50.
De båda böcker av Nils Johan Rud som så
smidigt försvenskats av Eyvind Johnson är
mycket typiska för den moderna norska
prosalitteraturen. De skulle nästan likaväl kunna
vara skrivna av Gunnar Larsen, Omre eller
Hoel. Utvändigt är det en artistisk och exakt,
litet reportagebetonad verklighetsbeskrivning,
som verkar amerikanska lärdomar i norsk
till-lämpning. Invändigt är det modererad
psykoanalys, lagd dels på observation av
vardagslivets psykopatologi, dels på intuitiv dröm- och
symbolframställning. Åtminstone i fråga om
Rud tillkommer en viss teknisk elegans, som
ställvis kan få en lätt bismak av banalitet: på
detta tycker man sig känna igen, inte en
prosakonstens pioniär, utan en talangfull
efterföljare. Att recensenter av olika slag funnit
synnerligt behag i honom är därför också som
det ska vara.
Ruds båda böcker hänger ihop, men
knappast på något lyckat sätt. I själva verket
återverkar nog den klenare andra volymen
ofördelaktigt på den första. En
perspektivförskjutning äger rum, den konstnärliga atmosfären
förtunnas, ooh vad som vidlåder
framställningen av konstruktion och overklighet träder
tydligare i dagen. Felet är kanske att böckerna
vill uttrycka och betyda mer än de orkar med,
den djuppsykologiska symboliken kommer ofta
att kännas som en irriterande belastning, och
intrycket blir förvirrat.
I "Jakten och kvinnan" är Harald Jonn
jägaren, sportsmannen som varje höst strövar
i skogen en månad, fjärran från
papperstillvaron i staden. Han njuter av sin vältränade
kropp, ett resultat av kompenserad
mindervärdighet, och fungerar i allt med
förnuftsbestämd, ändamålsenlig exakthet. Kvinnan är
Änne Mo, som han tar med sig i skogen för
att göra till en uthållig och saklig kamrat i
ljuvliga strapatser. Men hon är en fantastisk
och överspänd varelse, fadersdyrkande och
barnlängtande, inriktad bara på att bryta ner
hans manliga motstånd och sammansmälta med
honom i gränslös, utplånande hängivelse. Han
för sin del är rädd för känslans svaghet, han
förblir kort och reserverad i sin kärlek, utan
den ringaste ömhet. Han är bara styrka,
beskyddande överlägsenhet och kärv
otillgänglighet, och för henne ter han sig blott som en
halv människa. Med all sin självinriktade
kroppsliga härlighet driver han henne snart
till vilt hysteri. Hon kallar honom både själlös
ooh könlös, och efter några upprörda scener
lämnar hon honom för alltid. Han går kvar
i skogen någon tid, skadskjuter och förföljer
en älgko, som under hans febertillstånd
antalen allt mera symbolisk innebörd, blir till
driften, alstringsbegäret, tillvarons
motsägelsefulla kvinnliga princip.
Denna skildring är sinnrik och har artistisk
spänst. Framför allt de mera verklighetsklara
avsnitten står högt, med en spänningsfylld
konfrontation mellan människor och natur och
mellan man och kvinna i naturen. Det är en
poet som talar om skogsmarker och djur,
vatten och rymder; och
människoiakttagelserna i sammanhanget är ofta både fina och
skarpsinniga. Det är en vacker fortsättning av
en litterär norsk tradition i denna förening av
skogsupplevelse och kärlekskonflikt. Ofta böljar
den psykologiska öververkligheten in som
häg-ringsfylld dimma, litet tröttande och
utsuddande, men dock inte utan mening och uppgift
i berättelsen. Det är en ganska suggestiv bok,
med ung friskhet och ungt grubbel.
I "Gott mod, människa" är framställningen
tunnare, verklighetskontakten blekare. Änne
Mo lever ensam, havande med ett barn som
den osinnlige Harald Jonn till hennes egen
förvåning planterat i henne: ett barn som
tillkommit utan kärlekens hängivelse och som han
därför är far till endast i rent teknisk mening.
Hon tänker också behålla det för sig själv och
undandra det den jönnska disciplinen, han får
inte ens veta hur det står till med henne. Hon
kretsar dock ständigt kring honom i tankarna
ooh förnimmer hur det stramar i beslutet.
Berättelsen följer hennes havandeskap under ett
halvår, en intim redogörelse för hennes olika
stämningar, hennes fysiska sensationer av lust
och kval. Samtidigt är naturen invävd,
uppvaknandet ur vinterdvalan, sommartorkan med
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
