Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Mundy, kallhamrad affärsjurist och f armarson,
uppfostrad till gnidighet och penningkult och
tidigt hårdnad under jordbrukarnas hopplösa
kamp mot den framträngande industrialismen.
Liksom mellan klasserna står det en ständig
Sejd också mellan raser och nationaliteter,
oavsett den jämlikhet som existerar på papperet.
Negerpojken Indie Whipple har från början
fått tömma rasfördomarnas bittra dryck och
blir skamligt utnyttjad för mer eller mindre
skumma företag. Drömmen att bli ägare till en
ö, där han kan få vara ensam, blir den fixa
idé i hans stackars outvecklade hjärna, som
också driver honom in i gangsterligan; den
förverkligas då han simmande söker undfly
polisen men stupar för dess kulor på en liten
holme i floden. Den unge judiske läkaren Dave
Bandler är i opposition mot sin zionistiske
fader full av entusiasm för frihetens land, som
öppnat sina armar för hans förföljda folk, och
han går ut i kriget, driven av samma
patriotism som sina kamrater. Men han får erfara,
att det inte kommer annat än fattiga patienter
till hans mottagningar, och att en osynlig mur
hindrar honom från att vinna inträde vid
sjukhusen. Han står beredd att bryta upp till
Palestina, då han äntligen finner sin uppgift
som — fackföreningsläkare. Den armeniske
konditorn Paul Sakarian har ingen högre
önskan än att bli en god amerikan och få en
amerikansk hustru, men den trohjärtade, naive
mannen står där till sist utplundrad och
bedragen av den blonda slinkan Lily, som trots
många års äktenskap aldrig betraktat honom
som annat än ett smutsigt djur.
Även för den som ärligt bjuder till är det
alltså svårt, gruvligt svårt att vara en god
medborgare efter Oavhängighetsförklaringens
andemening. Men det lyckas för den gamle
patrioten och enarmade veteranen från
inbördeskriget John Cantrell, bokens centrala gestalt.
Själv tillhör han en av de äldsta familjerna,
men han ställer sig alltid välvillig mot
invandrarna och menar, att landet måste söka
motsvara deras förväntningar. Han är kapitalist
och storföretagare, men penningen blir för
honom aldrig ett självändamål, och han låter
alltid humanitetens och anständighetens lagar
kringskära de ekonomiska "realiteternas" krav.
Socialismen är honom förhatlig, men han
bestrider inte arbetarnas förenings- och försam-
lingsfrihet, och han manar alltid sin brorson
Harvey till hänsyn och moderation. Hans
dotter, lärarinnan Josie, är samma andas barn: då
hennes man utnyttjat sin ställning som
stadsfullmäktig för att tillvälla sig ekonomisk
fördel, stänger hon för åratal sin dörr för honom,
hur påkostande det än må vara för dem bägge.
Gubben Cantrell blir djupt skakad, då hans
gamle vän och antagonist Marius Schaeffer
blir ihjälslagen vid strejkmötet; han fördömer
strängt "legionen", och när han flera år senare
kastar sig in i ett gatutumult mellan polis och
strejkande för att hindra blodsutgjutelse, ljuter
han själv döden. Det är, om man så vill,
liberalismens svanesång i uttrycksfull symbolik.
Men författaren har tydligt markerat, att den
liberalism, som visat sig alltför godtrogen i sin
bedömning av kampen för tillvaron och dess
brutala villkor, har sin naturliga fortsättning
i en moderat reformsocialism. Även Marius
Schaeffer har dött för sin övertygelse, och män
som Amby Tait, Louie Davis och Dave Bandler
visa till sist också ett stycke hjältemod i den
ännu långtifrån riskfria uppslutningen kring
fackföreningen och dess kamratskap. Och
Oav-hängighetsförklaringen talar ju också om
folkens rätt att ändra eller avskaffa en
styrelseform, som inte motsvarar sitt ursprungliga
syfte eller som urartat till godtycke och
förtryck! Det finns människor, som äro beredda
att, om ock i andra former, föra John Cantrells
idéer vidare, folk som blickat djupare in i
människohjärtat än han och hans anfäder på
1700-talet och som likväl bevarat sin civism och
inte misströsta ...
Det stora samtidseposet med dess myller av
öden och händelser utmynnar alltså i några
hoppfullare ackord; det skänker en lättnad
och en flykt, som är rätt välbehövlig ovanpå
den ofta dystra och beklämmande tragiken,
den stundom tröttande omständligheten och
tyngande anhopningen av detaljer och stoff
i en som helhet likväl imponerande och
tankeväckande samhällsroman. Det behöver knappast
sägas, att Elsa Thulins översättning är
utomordentligt säker och lättflytande; ett par
skönhetsfläckar må dock noteras. Uttrycket
"bollmatch" (passim) är säkert inte svenskt, och
varför begagna den otympliga formen
"amerikanare" i stället för "amerikan" och
"amerikaner" ? Holger Ahlenius
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
