Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Arundell berättar Jean Burton i en skildring
av stort tidshistoriskt värde. Författarinnan
lägger tonvikten på de försök den uppoffrande
hustrun gör att skaffa den svårplacerade äkta
mannen olika konsulbefattningar i de mest
skiftande delar av världen. Samtidigt framhäver
hon de ansträngningar Isabel gjorde för att
avhålla den käre Richard från alltför intensivt
bruk av alkohol och narkotika. Den romantiska
kärlek och beundran, som genom alla
prövningar besjälar kvinnan gentemot den åtskilligt
demoniske (för övrigt lika mycket spelat som
verkligt) "he"-mannen Richard, har tydligen
rört vid besläktade strängar i författarinnans
äktkvinnliga psyke. Härvidlag fattas intet
i fråga om inlevelse. Likaså lyckas hon ge
läsaren en klar föreställning om hur den
otroligt energiska, katolskt bigotta och vidskepliga
Isabel är i stånd att i äventyrliga situationer
utveckla en manhaftighet, som väl kan tävla
med makens. Att lady Burton hela tiden, eller
om vi vill vara exakta, så gott som hela tiden
njöt i fulla drag av det rörliga och exotiska liv
hon fick föra, framgår med all önskvärd
tydlighet av hennes flitigt citerade brev. Det har
varit till stor fördel för läsvärdheten och
konkretionen i skildringen att författarinnan
kunnat utnyttja denna ytterst tidstypiska
korrespondens. Vad en vetenskapligt intresserad
läsare dock måste opponera mot, är
författarinnans nästan otroliga brist på förståelse för
Burtons verkliga storhet. Hon tycks knappast
ha klart för sig att vi här ha ett tragiskt
livsöde framför oss. En man med utomordentliga
förutsättningar att göra en betydelsefull insats
inom det brittiska imperiets koloniala värld
ignorerades av oförstående och okunniga
officiella instanser. Han fick trösta sig med en
vetenskaplig prestation av verkligt format. En
kännare som Lane-Poole konstaterar att
Burtons berömda översättning av "Tusen och en
natt" med dess ingående kommentar röjer en
fullständig förtrogenhet med de orientaliska
basarernas särskilda arabiska idiom och
egenartade kulturform. Författarinnan däremot
stirrar sig i detta fall som i andra blind på det
obestridliga förhållandet att Burtons
vetenskapliga intresse för sexualia, som i orientalisk
miljö icke var något uppseendeväckande, ty
orientalen ser på dessa ting mera naturligt än
västerlänningen, i det victorianska England
måste verka dubbelt chockerande. Jean Burton
ser överhuvudtaget mera det exotiskt yviga hos
Richard Burton, mindre de gedigna
kunskaperna, järnfliten och genialiteten. Detta
felaktiga perspektiv gör sig i hög grad gällande
även vid hennes bedömande av hans
etnografiska fältarbeten och reseskildringar. Hon
talar nonchalant om hans tegelstensvolymer
men förbiser att dessa för nutida forskning äro
fyndgruvor. Burton har gjort en oerhört
betydelsefull insats icke blott vid utforskandet av
Afrika utan även vid skildrandet av
förhållandena inom kontinenten vid mitten av
1800-talet. Bägge uppgifterna genomförde han under
de svåraste yttre omständigheter. Det sätt,
varpå Burtons reskamrat under expeditionen
mot Nilens källor, den slätstrukne Speke,
till-vällade sig hela äran av det företag, som
Burton ensam planerat och till största delen
genomfört, kunde ha knäckt en annan natur än
Burtons. Denne bröts icke ned av motgångarna,
men de måste ha tagit honom djupt, och
troligen tilltog hans excentriciteter som en följd
härav. Även om man alltså vill beteckna den
bild som författarinnan ger av Richard Burton
som alltför ytlig och därför orättvis, så måste
man erkänna att hon desto bättre förstått sig
på att ge en rättvis uppskattning av hans
hustru, som hittills tydligen varit åtskilligt
felbedömd. Och det är med verkligt intresse man
läser denna skildring från en epok, som
frigjorde så mycket av obändig pioniäranda hos
den brittiska rasen, just på grund av de en
smula unkna förhållandena hemma i England.
Som tidsbild är denna bok med dess glimtar
från de litterära kotterierna och de
internationella salongerna, dess interiörer från de
exotiska miljöerna en fängslande lektyr.
Geo Widengren
Vicomten och eskimåerna
GONTRAN de PONCINS: Kabloona.
Översättning av Lisbeth och Louis Renner.
Bonniers 1942. 12:—.
Gontran de Poncins är en fransk vicomte
som fått smak för primitivt liv under resor
i Afrika och Söderhavet. Denna smak har
nu senast drivit honom att tillbringa ett år
bland de ursprungligaste av eskimåer på King
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
