Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Februari. N:r 2
- Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skicklighet alltid kylig och torr — man vågar
aldrig riktigt tro på att han är upprörd och
skakad. Någon gång för honom hans lätta och
eleganta penna ganska nära den stora
litteraturen (i hans filosofiska artiklar), men har
man i minnet vad dels de stora profana
moralisterna, dels de inspirerade mystikerna kunde
åstadkomma i århundradet före hans eget,
verkar han dock genomgående torftig. Hans
filosofiska sagor är mäkta beundrade.
Recensenten måste bekänna, att han saknar förmåga
att upptäcka charmen i dessa sterila och
grymma conter, som aldrig tangerar det
mänskliga. Förmodligen skall Voltaire för att komma
till sin rätt främst studeras i sin korrespondens
och i sina rättsliga kampanjer.
*
Diderot hör också till de svåråtkomliga.
Jag kan inte finna, att hans romaner har något
större intresse, och de filosofiska dialoger, som
G. Åman-Nilsson nu skickligt översatt, är och
förblir läsning för specialister. Men Diderot
själv är fascinerande! Han är Frankrikes
störste journalist, han är mannen som på alla
områden lätt mobiliserar ett förkrossande
vetande, som arbetar med tolv par händer,
famnar allt mänskligt, uttrycker och formar
allt. Följer man hans korrespondens eller
trevar man efter hans personlighet sådan den
kan skönjas i memoarerna, anar man en
alldeles förtrollande figur. Roande är att se, hur
den stora franska kritiken förbryllats av hans
gestalt — man kan bredvid varandra lägga
till exempel Brunetières och Faguets porträtt.
Den furiösa intellektuella kraft och
verksamhetsiver, som man möter hos män som
Mirabeau eller Diderot, saknar veterligen allt
motstycke i nordgermansk litteratur. De är
alltigenom galla och eld, de når aldrig
harmonien, det stora olympiska lugnet, men är
outtröttliga bearbetare av en kulturs tillgångar,
som under deras rastlösa händer ständigt
formeras och förskönas.
*
I samma serie som Rollands
Rousseau-och Maurois’ Voltaireurval föreligger också
Thomas Manns Schopenhauerantologi.
Inledningen är klarare än man är van vid hos
Mann, och urvalet är — liksom
översättningen — mönstergillt. Av de fyra tankemotiv,
som här med stor klarhet presenteras, är det
första — världen vår föreställning — efter
uppsalafilosofiens storstädning endast av
historiskt intresse. Men de tre andra — viljan som
tinget i sig, konsten som viljefrihetens rofyllda
domän och icke-vilj andet som det enda
rättmätiga, mördande och tillintetgörande, svaret
till den grymma häxdans, i vilken allt levande
är indraget — har kvar sitt oförstörbara
intresse. Vetenskap är detta icke — men
patetisk, grym och desperat tankepoesi. Ingen
tänkare har klarare demonstrerat livets
nödvändiga karaktär av lidande och katastrof än
Schopenhauer. Han visste ingenting om den
kristna frihetschansen och tecknade därför
med makabert självnj utande mästerskap
världen utan nåd. Sven Stolpe
Tysk kulturhistoria
AXEL LINDQVIST: I språkets spegel. Glimtar
ur tyskt kultur- och samhällsliv.
Svenska bokförlaget 1942.
4:50.
Madame de Stael konstaterade på sin tid att
Tysklands andliga liv kännetecknades av dess
individualism. Axel Lindqvist erinrar oss om
detta för oss nu kanske märkliga faktum på
näst sista sidan av sin alldeles utmärkta bok.
När man har läst den, har man lärt sig eller
återupplivat kunskapen om ting som är
väsentliga för att förstå vad som nu händer och för
att bilda sig en uppfattning om vad som
rimligtvis kan hända.
Boken kan här och där synas kylande
objektiv. Måhända är anledningen att den till stora
delar är avfattad innan katastrofen kom?
Författarens slutreflexion anknyter till madame
de Staël. Han framhåller att diktaturstaten
systematiskt hotar att ödelägga den i frihet
framvuxna, historiskt bestämda mångfalden
i det tyska kulturlivet men att de olika tyska
landens av olika egenart och ett årtusendes
historiska utveckling betingade skilda
traditioner dock är så fast rotade, att även mycket
hårdhänta likriktningsåtgärder icke lätt torde
kunna utplåna dem. Det kommer, menar han,
ännu länge att finnas franker, schwabare, bay-
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0190.html
