- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
196

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

historia. Den skulle ödelägga estetiska värden
inneboende i språket och dess tradition. Den
skulle minska de språkliga
uttrycksmöjligheterna och öka möjligheterna till
sammanblandning av ord. Den skulle vidga klyftan mellan
svenskan och de nordiska systerspråken, något
som i nuvarande historiska läge ter sig
olyckligare än någonsin. Vi ha själva haft
anledning att beklaga följderna av de norska
målsträvandena. Bredvid dessa invändningar väga
sedan de praktiska svårigheterna av en
reform lätt.

Reformförslaget har hittills inte fått vidare
gynnsam kritik och det troligaste är väl att det
faller igenom i riksdagen. Det är för resten
en grotesk tanke att en tillfällig samling
riksdagsmän skall sitta och avgöra vårt språks
öde för generationer framåt.

Det roligaste inlägget i debatten om
stavningsreformen som undertecknad sett var en
insändare som föreslog att man i stället för att
göra stavningen mera ljudenlig borde lära
barnen att uttala orden mera bokstavsenligt.
Man skulle vänja dem att säga s-t-jäla, l-jud,
vär-l-d etc. och utrota de förslappade uttalen
ur sj råket. Tanken är givetvis bisarr intill
fanatism men som protest mot den
tilltagande undfallenheten för talspråket på
bekostnad av skriftspråket är den onekligen
effektfull. Stavningsreformen bör bedömas i
sammanhang med den vidare
problemställningen skriftspråk—talspråk. Det är en
missriktad form av demokrati att till varje pris
ta talspråkets parti, i synnerhet som det inte
finns någon tillfredsställande definition på vad
som menas med talspråk. Hos språkets
erkända mästare skiljer sig talspråket endast
genom slarvighet från skriftspråket.
Ordförrådet och formuleringarna äro i stort sett
desamma. Idealet är att både tala och skriva så
ledigt och uttrycksfullt, så nyansrikt och
träffande som möjligt. Därigenom försvinner det
i hög grad uppkonstruerade motsatsförhållan-

det mellan talspiåk och skriftspråk, de bli
kommunicerande kärl med oavbruten,
befruktande cirkulation. Men ledningen innehas med
den starkares rätt av skriftspråket.

Filmkritiken

Med risk att det verkar tjatigt måste
uppmärksamheten än en gång riktas på
filmkritiken. Det finns ett fåtal goda filmkritiker
men som regel fyller pressens sätt att behandla
film inte de krav man har rätt att ställa. Den
som slår upp de braskande filmannonserna i
de stora dagstidningarna — var i hela
världen finnas deras like i fråga om vräkighet? —
kan plocka sällsamma buketter av stilblomster
bland recensionsutdragen. Man må inte
förtänka filmbolagens reklamchefer att de nappa
åt sig de saftigaste klyschorna men man kan
fråga sig om det är tidningarnas rätta
uppgift att tillhandahålla dem. Filmrecensenterna
ligga tydligen i ädel tävlan om vem som skall
lyckas uppstämma det hesaste vrålet av
förtjusning, de utveckla en superlativglädj e som
ofta tangerar det vettlösa. Några exempel valda
på måfå ur annonserna på sista tiden kunna
anföras. "Mrs Miniver" är ju en bra film men
är den verkligen så bra att man, som en
recensent uttrycker det, "känner sig lyft till
svindlande höjder när man sett den". En annan
film går heller inte av för hackor: den är "en
av säsongens allra starkaste filmskapelser.
Något mer fascinerande har man sällan skådat.
En filmhändelse av stora mått." "Kan doktorn
komma?" är "en av de friskaste svenska
filmer som någonsin visats på en bioduk". Ja,
var skulle den eljest ha kunnat visas? Finge
man ta recensenternas bekännelser om deras
förmåga att ryckas med av film på blodigt
allvar skulle en biorecensent snart vara mogen
för nervhem. Om en kriminalfilm heter det:
"Smidig och snabb glider handlingen som en
ål mellan åskådarnas spända nerver." Det är
troligen samma recensent som om "I detta vårt

196

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free