Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Mårten Edlund: Makt. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKT
— Ibland.
— Önskar du aldrig livet ur mig?
— Ibland, svarade han. Men det blir bara
en halvtanke.
— Och ibland är du outhärdlig med ditt
gränslösa tålamod. Varför ryter du inte och
slår näven i bordet?
— Det kan jag väl inte göra när jag förstår
dig. Det vore inte rent spel.
— Nej, men det kanske gjorde mig gott.
— Jag tror inte det. Din pina måste värka
ut nånstans. Annars går den inåt, och då höll
du inte så länge till.
— Jag är stark. Har du inte märkt det?
Om en röst kan vara blank av stolthet, så
tyckte han att hennes var det.
— Jag är stark jag också. Har du inte
märkt det?
Hans röst hade inte samma djärva klang
som hennes, det hörde han själv. Och ändå
hade han gjort sitt bästa.
— Ja, och på ett bättre sätt, svarade hon,
och nu lät det mjukt och lent igen.
— På ett annat sätt bara, sa han.
— Har du det mycket svårt?
— Det finns en som har det värre.
— Du, vi läser inget i kväll, föreslog hon.
Vi ligger och pratar i stället. Vill du inte det?
— Jo, det är mycket bättre. Ska jag släcka
lampan?
— Ja gör det är du snäll.
Eklöven rasslade mot gardinen och nattens
ljud trängde in till dem.
■—• Tag mig i hand, bad hon.
Han tyckte att han skulle kunna krossa
hennes smala fingrar med sitt grepp.
— Håller jag för hårt?
— Det känns bara bra när du håller för
hårt. Du?
— Ja vad var det?
— Jag tycker att jag borde be dig om
förlåtelse varenda kväll.
— Det borde du inte alls, fast du gör det
ändå. På ditt sätt.
— Jag förtjänar nog inte att du är så här
mot mig.
— Varför svarar du inte? Förtjänar jag
det? upprepade hon.
— Jag tycker inte om stora ord.
— Tycker du om stora gärningar då?
— Tala inte om gärningar med mig,
bad han.
— Tror du det blir bättre när jag är borta?
— Nu vet jag inte vad du talar om.
— Det räcker väl om jag vet det själv.
— Nej, det får du inte. Hör du det, vädjade
han.
— Var lugn du! Jag vågar inte.
Han tryckte hennes hand ännu hårdare och
trevade över henne i mörkret.
— Varför gör du så? Det är ingen idé. Det
vet du väl.
Hon kunde knappast tala. Hon stötte fram
orden.
— Men om det skulle gå. Då förlät jag mig
aldrig om jag inte hade försökt.
— Men du vet ju hur det är.
— Ja, men jag tror det inte.
— Somna nu och bry dig inte om det.
Hennes röst var åter stadig.
— Hur många gånger har du sagt det?
frågade han irriterat.
— Jag har tänkt det femton gånger
tre-hundrasextiofem gånger.
— Än är det väl inte femton år sen?
— Nej, men det blir snart. Om två veckor.
Det brukar du hålla reda på.
— Hur kändes det den gången?
— Så frågar du alltid.
— Jag vill veta om det gjorde ont.
— Du vet redan att det inte gjorde ont. Det
har jag sagt så många gånger.
— Men hur var det då?
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
